Immunförsvarets viktiga roll och betydelse - Glutenintolerans - Celiaki

Immunsystemets viktiga roll

Immunsystemet är ett komplext molekylärt nätverk med specifika funktioner som skyddar kroppen mot mikroorganismer och andra främmande ämnen.

Det finns två typer av immunitet som kroppen utvecklar som ett skydd:

Medfödd immunitet och förvärvad immunitet. När det fungerar som det ska, har immunsystemet förmåga att motstå nästan alla mikroorganismer och toxiner som kan skada vävnaderna i kroppen.

Motståndet innebär att:

• vita blodkroppar och celler i makrofagsystemet fagocyterar bakterier och andra inkräktare

• den sura utsöndringen i magsäcken bryter ned organismer

• huden och slemmhinnorna som skyddsbarriär

• främmande organismer eller toxiner bryts ned av kemiska föreningar i blodet, t ex lysosym,

komplementkomplex, polypeptider och mördarceller.

Förvärvad immunitet

Förvärvad immunitet är kroppens förmåga att utveckla ett kraftigt och specifikt motstånd mot enskilda invaderande antigener som skadliga bakterier, virus och toxiner m m.

Det finns två typer av förvärvad immunitet:

• Humoral, eller B-lymfocyt immunitet, som involverar produktion och cirkulation av antikroppar.

• Cellförmedlat eller t-lymfocyt immunitet, som främjar utveckling av stora mängder aktiverade lymfocyter vars  uppgift är att förstöra inkräktare.

Den största utmaningen för immunsystemet är konfrontationen med antigenerna i våra födoämnen. Mag-tarmkanalens yta är större än en tennisbana. Detta innebär att mag- tarmkanalen är kroppens främsta aktiva immunreaktiva yta. Immunologiskt utlöst födoämnesöverkänslighet är slutresultatet av reaktionerna mellan olika födoämnesantigener, mag- tarmkanalen, mastceller i vävnaderna, cirkulerande basofiler och antikroppar.

Det finns fem huvudgrupper av immunoglobuliner - IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. “Ig” står för immunoglobulin och den följande bokstaven är beteckningen på antikroppsgruppen.

IgE skyddar mot parasiter och är känd som den”snabba” antikroppen p g a dess funktion när det gäller att stimulera till en omedelbar allergisk reaktion. De andra immunoglobulinerna verkar vara involverade i mindre snabba reaktioner. Av dessa är IgG den som det finns mest av. Cirka 80 % av alla cirkulerande antikroppar är IgG.

Olika typer av immunreaktion

Trots att immunsystemets funktion är att skydda mot främmande antigener, kan en abnorm immunrespons leda till sjukdom och skadade vävnader. Födoämnesreaktioner är bara ett uttryck för denna form av immunmedierad skada.

Det finns definierat fyra klasser av mekanismer för immun vävnadskada:

Typ I: Omedelbar överkänslighetsreaktion.

Dessa reaktioner sker mindre än två timmar efter kontakt med ett allergen. Antigenerna binder sig till tidigare utvecklade IgE-antikroppar som redan sitter fast på mastcellen eller basofilen och leder till utsöndring av kemiska substanser som histamin.

Vidare uppvisar de eosinofila granulocyterna kemotaxi.

Resultatet kan bli flera allergiska reaktioner, beroende på mastcellens placering. I näshålan kan det leda till sinusit, i bronkiolerna till andningssvårigheter (astma), på huden nässelfeber och eksem: i de synoviala cellerna: artrit,  i tarmslemhinnan till inflammation och nedsatt absorption; i hjärnan till huvudvärk, nedsatt minnesförmåga och koncentrationssvårigheter. En allergisk respons mot mat eller luftburna ämnen kan också vara boven som döljer sig bakom “mystiska” symtom som är svårdiagnostiserade med “vanliga” testmetoder.

Typ II: Cytotoxisk reaktion

Dessa reaktioner involverar bindning av antingen IgG- eller IgM-antikroppar till cellbundna antigener. Bindningen av antigenet till antikroppen aktiverar komplementkaskaden och leder till nedbrytning av cellen som antigenet är bundet till.

Typ III: Immunkomplexmedierade reaktioner

Immunkomplex utvecklas när antigener binder till antikroppar. De rensas i regel bort av fagocytsystemet. När dessa komplex deponeras i vävnaderna eller kärlväggarna, kan de däremot leda till vävnadsskada. Denna immunkomplex medierade skadan främjas av vasoaktiva aminer som ökar den vaskulära genomsläppligheten och stimulerar till ökad deposition av flera immunkomplex.

Typ III reaktioner är i regel fördröjda. De sker oftast flera timmar eller dagar efter exponeringen. De involverar både IgG och IgG-immunkomplex.

Typ IV: T-cellsberoende reaktioner.

Denna typ av fördröjd reaktion förmedlas främst av T-lymfocyterna när allergenet har fått kontakt med mucosan (tarmslemhinnan).

Genom att stimulera aktiverade T-celler, kan inflammationen utvecklas inom 36 till 72 timmar efter kontakt.

En typ IV reaktion involverar inte antikroppar.

Rollen hos IgE och IgG

IgE antikroppar anses utlösa en allergisk reaktion, när de binds till ytan av magtarmkanalens mastceller. Detta stimulerar till produktion och frisättning av kemiska mediatorer som histamin, proteoglykaner och leukotriener. Dessa stimulerar till kraftfulla effekter på de omgivande tarmvävnaderna. Genom att öka tarmpermeabiliteten kan de även tillåta födoämnesantigener att passera in i blodet. När detta sker blir andra organ mål för den allergiska reaktionen.

Detta involverar även andra typer av celler i kroppen och kan leda till utveckling av en kronisk immunrespons.

Eftersom de flesta allvarliga omedelbara allergireaktioner är IgE-medierade, har många läkare begränsat ! testningen till denna grupp av immunoglobuliner. Det finns mängder av publicerade studier som stödjer IgE-testning, när det gäller fastställande av diagnos för typ I allergireaktioner.

Det finns trots det väldigt många bevis som antyder att IgG också är en viktig markör när det gäller allergitestning. Man har till och med beräknat att IgG och IgG-komplex är involverade i 80 % av alla allergiska reaktioner mot födoämnen.

När man om och om igen exponeras för ett antigen, kan det till slut leda till en allergiliknande reaktion eller överkänslighet.

Dessa reaktioner är oftast fördröjda. Symtomen märks inte förrän flera timmar eller dagar efter exponeringen. En studie visade att nästan 60% av personerna med födoämnesöverkänslighet hade fördröjda snarare än omedelbara reaktioner.

Det anses att även om IgE är involverat i en allergireaktion, så förmedlas den först av en IgG-respons. Halveringstiden för IgE-antikroppar i cirkulation är 1-2 dagar och på mastcellen 14 dagar. IgG-antikroppar, å andra sidan, har en cirkulerande halveringstid som varar 21 dagar och tiden på mastcellen kan vara upp till 2 - 3 månader.

En IgG- analys är ett viktigt verktyg när det gäller diagnos av möjliga fördröjda, icke anafylaktiska reaktioner.

Dessa s k dolda allergier kan inte testas med konventionella IgE-tester som RAST eller pricktest.

Flera studier indikerar att IgG är involverat i icke-IgE, mastcell medierade sjukdomar och flera födoämnesallergier.

IgG kan stimulera de basofila granulocyterna till frisättning av histamin och substanser med liknande effekter.

Detta sker vid exponering för specifika antigener vilket ofta sker vid allergiska reaktioner.

IgE/IgG och fysiologisk funktion

Förutom att man med hjälp av IgE och IgG kan diagnostisera misstänkta allergier, så har de även avgörande

konsekvenser på mag-tarmfunktionen. Vid olika experiment har IgG-antikroppar visat sig öka tarmpermeabiliteten. Man har sålunda funnit höga IgG-halter vid andra sjukdomstillstånd som hör ihop med ökad tarmpermeabilitet, t ex IgA-brist och inflammatorisk tarmsjukdom.

Den ökade tarmpermeabiliteten anses vara orsakad genom selektiv transport via Fc-receptorer på epitelytan. Härigenom skulle oupptäckta förhöjda IgG-nivåer kunna resultera i en ökad exponering för antigener. IgG- och IgE-produktion kontrolleras av minst två cytokiner, interleukin-4 (IL4) och interferon g (IFN-g).

Eftersom det finns bevis som antyder att en ökad IgG- och IgE-syntes är ett resultat av en nedsatt IFN-g-begränsande effekt,är det möjligt att defekt immunreglering när det gäller IL-4 och IFN-g, både stödjer och ökar syntesen av IgG-och IgE-antikroppar.

Tarmpermeabilitet

En frisk tarm ger ett effektivt skydd mot absorption av antigener. En ökad tarmpermeabilitet tillåter större mängder av antigener att passera tarmbarriären och leder till ett överkänsligt immunsystem. Ökad tarmpermeabilitet har förknippats med Typ I, Typ II, och Typ IV allergier. Ledande forskare, har upptäckt att kontakten mellan allergener och mag- tarmkanalen ökade absorptionen av makromolekyler markant.

Adrenocortex Stress & Melatonin Profiler

Eftersom allergi mot födoämnen och miljögifter även innebär en samverkan mellan flera kemiska mediatorer i immun-systemet, däribland kortisol, kan många överkänsliga personer ha hormonrubbningar.