(Inlägget uppdaterat 2018-08-10)
Jag har tidigare påpekat att den ”glutenfria” vetestärkelsen är ett problem för många intoleranta då den fortfarande innehåller gluten, fast i ringa mängd som många känsliga reagerar mot. Utöver rester av gluten har vi även resterna av lektiner att också ta hänsyn till.
Lektiner är naturliga försvarsämnen hos växter, en form av proteiner med sockergrupper (glykoproteiner). Lektiner i vissa fall kan vara en komponent vid autoimmuna sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit, diabetes typ-1 och multipel skleros. En del läkare menar att vårt intag av lektiner gör oss sjuka. Men nu är det dags att belysa 2 andra produkter, havren och majsen.
Antikroppsreaktioner mot majsproteiner inte bara en korsreaktion mot antigliadinantikroppar. Att få diagnosen celiaki eller vara glutenkänslig eller att trendigt leva glutenfritt gör att många söker alternativ till vanligt bröd, pasta och flingor. Många intoleranta mot gluten känner sig dömda att bära det ok av majs och sojabaserade produkter butikerna erbjuder i sina hyllor för intoleranta.
”Majs är glutenfritt och säkert” brukar det heta, men majs innehåller något som kallas majsgluten.
Aveninet i havren skiljer sig från gluten i andra grässlag och anses därför relativt säkert, fast flera nyare studier har visat att personer med glutenkänslighet även reagerar på havre. Vi ska inte glömma bort att sädesslagen, majs och ris tillhör grässläktet. (läs mer om detta längre ned på sidan).
Zein, prolaminet i majs, samt prolaminet avenin som finns i havre verkar däremot inte uppvisa samma skadliga effekt hos en majoritet av dem med celiaki, men det finns ändå påverkan hos en del.
Aveninet i havren skiljer sig från gluten i andra grässlag och anses därför relativt säkert, fast flera nyare studier har visat att personer med glutenkänslighet även reagerar på havre. Vi ska inte glömma bort att sädesslagen, majs och ris tillhör grässläktet. (läs mer om detta längre ned på sidan).
Zein, prolaminet i majs, samt prolaminet avenin som finns i havre verkar däremot inte uppvisa samma skadliga effekt hos en majoritet av dem med celiaki, men det finns ändå påverkan hos en del.
En anledning till
att aveninet i havren inte påverkar i samma utsträckning hos glutenintoleranta kan vara att
dess aminosyrastruktur skiljer sig från gliadin, sekalin och hordein, men även
att andelen prolaminer i havre är fem gånger så liten som för prolaminer i
vete, råg och korn.
Förklaring: Gliadin är ett i gluten förekommande glykoprotein. Gliadin spelar en viktig roll vid sjukdomen celiaki, eftersom det är gliadin som utlöser den antikroppsrektion som orsakar de för celiaki karaktäristiska skadorna på tunntarmens slemhinna. Något oegentligt används gliadin ofta som beteckning även för de motsvarande glykproteinerina sekalin (i råg) och hordein (i korn).
Förklaring: Gliadin är ett i gluten förekommande glykoprotein. Gliadin spelar en viktig roll vid sjukdomen celiaki, eftersom det är gliadin som utlöser den antikroppsrektion som orsakar de för celiaki karaktäristiska skadorna på tunntarmens slemhinna. Något oegentligt används gliadin ofta som beteckning även för de motsvarande glykproteinerina sekalin (i råg) och hordein (i korn).
Det finns emellertid en liten andel av individer med celiaki som har
T-lymfocyter som reagerar på prolaminet avenin från havre och får inflammation
av det. Det är en reaktion som alltså inte kan förklaras av att havren är kontaminerat
av gluten. Under skörd, transport, lagring och/eller bearbetning kan havre
riskera att kontamineras av vete, korn och råg vilket kan vara problematiskt
för individer med celiaki.
Havre ska inte innehålla mer än 20 mg gluten/kg. En
stor kanadensisk studie på havre visade emellertid att 88 procent av 133
havresorter som testats innehöll mer än 20 mg gluten/kg. Det finns dock, som
sagt, alltså personer som uppvisar immunmedierade besvär från havre som inte
har kontaminerats av gluten vilket tyder på att det inte är gluten utan avenin
eller något annat proteinkomplex som ger T-lymfocytreaktionen vid intag av
havre.
Ett antal studier har visat att glutenkänsliga individer
reagerar även på majs.Vissa av dessa studier visar att det är gluten i majs som är
tillräckligt likt gluten i vete och andra sädesslag, och det har visat sig
räcka för att framkalla en inflammatorisk reaktion hos dem med celiaki.
Många som går över till en glutenfri diet svarar inte så bra
på traditionell glutenfri kost som förväntat eftersom de fortfarande exponeras
för gluten.
Majsgluten
Majsgluten
Här kan endast den intolerante själv att testa sig fram och inte falla för påståendet att majs skulle vara helt säkert. Ett annat dilemma är att vi inte kan vara säkra på att inte GMO-majs ingår i produkterna. Man ska ha i åtanke att forskningen runt gluten än är i sin linda och att omkring ett 40-tal nya skadliga proteiner upptäcks varje år.
År 1978 fann en studie antikroppar mot majs hos vissa patienter
som led av celiaki, chrons och ulcerös kolit. Vid summering av studien trodde
forskarna att reaktionen mot majs troligen har att göra med utvecklingen av en
läckande tarm hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom.
Många hävdar att majsgluten är annorlunda än det gluten som
finns i vete, korn och råg. Grunden för detta argument tjänar till att föreviga
en massiv majskonsumtion hos de som diagnostiserats med celiaki. Som framgår av
studien så reagerade nästan hälften av dem med celiaki på majs om de var insatta
på en traditionellt definierad "glutenfri" diet eller inte.
Värt att notera är: studien visade även att patienter med crohns sjukdom och ulcerös kolit har också en högre antikroppsreaktion mot majs jämfört med kontrollerna. Detta tar upp några mycket viktiga frågor:
Bidrar då majsgluten till dessa sjukdomar?
Bidrar dessa sjukdomar till en fortsatt läckande tarm och
skapar en sekundär reaktion mot majs? Om det är så, hindar då konsumtion av majs patienterna från
att bli bättre?
Majs används som ett alternativ till vete att framställa
livsmedel för glutenintoleranta som måste anta en glutenfri diet. Men vissa prolaminer
i majs innehåller aminosyrasekvenser (immundominanta peptider) som liknar dem hos gluten i vete
vilket bör väcka varningsklockor för att vi bör
fundera över majsens roll i livsmedel för individer som lider av
celiaki och glutenintolerans.
Sedan år 1978 har det utförts ytterligare många studier som
undersöker huruvida majsgluten är ett problem för patienter med glutenkänslighet.
Det generella rådet som oftast ges till dem med celiaki och glutenintolerans är att majsen är
säker. Den stora frågan är varför detta råd ges när det finns flera studier som
visar tvärtom? Industrin för glutenfria livsmedel har exploderat de sista 5
åren och är idag en apparat som omsätter åtskilliga miljarder och den
industrins viktigaste bas är övervägande just majsen.
Man bör fundera över följande:
*Mycket av den bearbetade glutenfria ”skräpmaten” härrör från
genetiskt modifierad majs.
*Det är en stor ökning av patienter med refraktär celiaki
(dessa människor svarar inte på en traditionell glutenfri diet).
*Flera studier har visat att patienter som brukar traditionella
glutenfria dieter inte läkt ut från sjukdomen (celiaki) även efter många år på dieten.
*Majs används även vid framställning av sötningsmedel,
schampon, tvålar, plaster, bränsle, med mera. Potentialen för korskontaminering
är farligt hög.
*Majsgluten används allt oftare som en ingrediens i mat till
våra husdjur, flera har uppmärksammat att även djur reagerar negativt på spannmål i
maten, och om det är GMO-majs som används till djurfoder går inte att utröna för tillfället.Vi ska inte glömma att våra husdjur drabbas allt mer av sjukdomar som även drabbat människan.
(Läs mina tidigare inlägg om spannmålet och våra husdjur:http://gluten-celiaki.blogspot.se/2011/06/husdjur-och-manniskor-drabbas-bada-av.html
*Det finns fler studier som visar att majsgluten är ett problem än det finns studier som visar att det inte är så.
Man bör beakta med det underlag som nu finns att majsgluten är en faktor som bidrar till gluten relaterade sjukdomar. Det stora genomsnittet av individer med celiaki och glutenintolerans känner sig bättre när vete utesluts ur kosten, men ett klientel känner sig aldrig riktigt bra eller återhämtar sig som önskat.
Statistiken visar att de med glutenkänslighet och framför allt dem som bär på obehandlad celiaki, kommer att fortsätta att utveckla flera autoimmuna sjukdomar under sin livstid. Dessa sjukdomar utvecklas inte hos dem som följer en traditionell glutenfri diet. Problemet är att många inte ser ett samband mellan gluten och dessa andra sjukdomar. De fokuserar på celiaki som om det är den enda manifestation av att konsumera gluten.
Gluten - gliadin i bröstmjölken
Ett annat dilemma som konstaterats vid en studie år 1987 är att glutenprotein, gliadin, passerar över i bröstmjölken hos ammande mödrar. Ammande mödrar fick inta 20 gram gluten. Deras prover analyserades därefter med avseende på närvaron av gluten. Maximala nivåer av gliadin i bröstmjölken konstaterades 2-4 timmar efter intaget av gluten. Hur är det då med majs?
En annan sak runt majsen ur hälsosynpunkt är den allt mer odlade genetiskt modifierade (GMO) majsen med "inbyggt" insektsgift. Amerikanerna är ledande på marknaden när det gäller GMO majsen. En fråga som dyker upp är, hur säkra kan vi vara att inte våra matvaror "kontraminerats" med GMO majs, vem kontrollerar livsmedelsproducenters bruk av GMO majs i mat, tillsatser, mm? Vi har en allt mer global handel med livsmedel så riskerna kan faktiskt vara stora.
(Bild nedan ett utdrag från DuPont-Pioneers information till odlare om olika majssorter och deras inbyggda insektsgifter, vilket sker genom genetisk modifiering.)
Direktlänk till sidan: https://www.pioneer.com/home/site/us/products/corn/seed-traits-technologies/oam/
Våra politiker verkar nu allt mer luta åt att GMO odlas i en allt större skala även i Sverige.
Kostdemokrati.se tar upp ämnet:
Forskare säger i ett pressmeddelande att allmänheten vilseleds
Pressmeddelande, Earth Open Source, Måndag 21 Oktober 2013
http://www.earthopensource.org/index.php/news/150
Det finns ingen vetenskaplig konsensus om att genetiskt modifierade livsmedel och grödor är säkra, enligt ett uttalande som släpptes idag av en internationell grupp av över 85 forskare, akademiker och läkare.
Uttalandet är ett svar på de senaste kraven från GMO-industrin och vissa forskare och debattörer att det finns ett ”vetenskapligt konsensus” om att genmodifierade livsmedel och grödor är säkra för människors och djurs hälsa och för miljön. Uttalandet menar att sådana påståenden är ”vilseledande” och säger att ”hävdad konsensus om GMO säkerhet inte existerar”.
Läs mer: No consensus on GMO safety – scientists release statement
Googleöversatt: Över 85 Forskare Release uttalar sig: Det finns ingen konsensus om GMO säkerhet!
http://www.kostdemokrati.se/midi/2013/10/21/moderaterna-foresprakar-gmo/
Viktig kunskap om sädesslagen och deras protein
Bilden ovan visar hur olika medlemmar av Poaceae (gräsfamiljen) är besläktade och de prolaminer som är verksamma i var och ett. Vete, råg och korn tillhör samma stam (triticeae), havre tillhör samma underfamilj som de tre triticeaeerna, nämligen Pooideae. Dessa är på olika vis problematiska för dem som är glutenkänsliga medan till exempel ris, majs, durra (sorghum) och teff räknas som ”glutenfria”.
Redan när man började uppmärksamma celiaki och problematiken med gluten för runt 60 år sedan, så fanns en enighet om att endast prolaminerna i vete, råg, korn och havre samt deras korsningsarter skulle kallas gluten och andra typer av prolaminer skulle endast kallas för prolamin.
Sädesslag (ceralier) är olika slags gräs som har frön som används som föda. Fröna kallas säd eller spannmål och innehåller främst kolhydrater. Cerealier är ett sammanfattande namn på frön av alla sädesslag. Cerealier härleds från latinets cerealis som betyder "som hör till säden", egentligen sädesgudinnan Ceres, vars insignier är en skära och en vetekärve.
Spannmål är ett samlingsnamn för de mogna frukter som kommer från olika sädesslag (även kallade cerealier). Sveriges vanligaste sädesslag är: vete, korn, havre och råg. Dessa sädesslag utgör olika släkten inom den övergripande familjen gräs och under varje släkte återfinns ett flertal arter (dinkel är till exempel en sorts vete).
I andra delar av världen odlas andra sädesslag, framför allt majs, ris, hirs och durra. Det kan vara lätt att tro att det finns ännu fler spannmålssorter, men det gör det inte. Majssläktet (Zea) är en släkte gräs med 5-7 arter. Hit hör bland andra majs. Arterna förekommer naturligt i Mexiko, Guatemala och Nicaragua, men majs odlas över hela världen.
Släktets arter kallas ibland teosinter. Majs är näst efter vete och ris det viktigaste och mest spridda sädesslaget i världen.
Rissläktet (Oryza) är släkte inom familjen gräs som omfattar omkring 20 arter.
Bekämpningsmedel
För att öka storleken på risskördarna nyttjar man bekämpningsmedel för att hålla skadeinsekter borta. Men i takt med att bekämpningsmedelsanvändandet ökat har vattnet runt omkring förorenats och skadeinsekterna har utvecklat ett motstånd mot det och därmed har det blivit mindre effektivt och dyrare.
Växtförädling
I Filippinerna har man forskat och tagit fram olika sätt för att genmodifiera risplantorna så att de tål mer eller blir större. Detta kallas växtförädling. Den vanligaste framtagna rissorten heter IR-8. Problemet är att de nya rissorterna konkurrerar ut alla de andra sorterna. Det betyder att det kanske bara finns ett fåtal rissorter kvar om ett tag om vi har otur. Det har finansierats av Rockefeller Foundation och FAO (Food and Agriculture organization).
Bovete är egentligen en ört som är nära besläktad med rabarber. Det räknas ibland till sädesslagen på grund av att det delar många väsentliga egenskaper med dem.
Precis som spannmålen ger bovete mjöl, men det innehåller inte något gluten. Även quinoa, som kan användas i stället för exempelvis ris och hirs, är frö från en ört. Eftersom quinoa innehåller mer protein än de flesta grödor (dock inte riktigt lika mycket som soja), är denna spenatsläkting också en viktig del i många vegetarianers och veganers kosthållning.
Pseudosädesslag
Pseudosädesslag kallas de icke-gräsväxter som används på samma sätt som sädesslag (riktiga sädesslag är gräsväxter). Två exempel är bovete och quinoa som inte är sädesslag utan örter av andra växtfamiljer. Bovete är släkt med rabarber men dess frön används som vete.
Dock innehåller bovete inte gluten, fast det förekommer att känsliga personer med känslighet och intolerans mot gluten reagerar på bovete. Bovete är huvudingrediens i blinier (ryska plättar). Mjölmålla är en målla, det vill säga den tillhör samma släkte som till exempel svinmålla. Även vissa amaranter kan räknas till pseudosädesslagen.
**Jag kommer framöver att uppdatera denna sida med mera info i mån av tid….
GMO-fri mjölk, ägg och kyckling är hotad
GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får som de vill. Blev uppmärksammad på deras årsmöte/stämma genom en notis om att man valt in en ny ledamot i styrelsen. Och det är ju ingen konstigt. Men så fick jag se att den nyvalda ledamoten Sara Helgstrand arbetade för DuPont, världens största kemiföretag med säte i USA.
Kemiföretaget DuPont är en gigant på GMO och var redan år 1999 det största utsädesföretaget med 60 procent av marknaden för genmanipulerat utsäde av majs och soja. Större än Monsanto, Syngenta, BASF och Bayer. DuPont har patent på en rad utsädessorter som odlarna dyrt får betala för att få köpa.
När jag läste om Sara Helgstrand och henne anknytning till DuPont blev jag intresserad av vad stämman behandlade för frågor. Upptäckte till min förskräckelse att LRF-ungdomarna på Gotland motionerade om att den branschöverenskommelse som finns i dag mot import av GMO-foder skulle tas bort. Man yrkade på att deras riksstyrelse ”med kraft ska jobba för att kraven på GMO-fritt foder snarast stryks i branschöverenskommelsen.”
LRF-ungdomens riksstyrelse tillstyrker motionen och att den även ska gå vidare till LRF:s riksstämma. LRF är i grunden positiv till GMO, liksom jordbruksminister Eskil Erlandsson och en majoritet av riksdagen. Så nu är det upp till alla som vill kunna äta GMO-fritt i framtiden att agera och ta kontakt med makthavare i olika läger. Därför har jag skrivit dessa rader. För att visa hur allvarligt läget är när de unga jordbrukarna låter som försäljare för giftindustrin. Verkligen allvarligt och ledsamt minst sagt.
Häromåret gjorde några medlemmar i LRF Ungdom en studieresa till USA. På deras hemsida rapporterar dåvarande ordföranden John Enander:
”Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer, och företag (ja, Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte en enda del av tekniken.”
Samma år motionerade John Enander till LRF-stämman om ökade försöksodlingar av GMO-grödor i Sverige. Nu undrar jag om detta var en mutresa som Monsanto bjöd på? Nuvarande ordföranden Kristina Yngwe vill öppna upp för full import av GMO-foder.
Det positiva ställningstagandet från LRF-ungdomens styrelse har dessvärre väckt branschorganisationerna till liv som nu tydligen vill gå ifrån branschöverenskommelsen och öppna upp för GMO-foder till mjölkkor, grisar, kyckling och höns.
Det största hotet med GMO-grödor förutom alla hälsorisker är den inbyggda gen där växten tillverkar sitt eget insektsgift som dödar humlor och bin. Utan deras pollinering blir det inte bara som Rakel Carson skrev, Tyst vår utan också en tyst sommar. I USA där GMO-grödor har odlats några decennier på samma arealer är bi och humlor, insekter och fåglar nästan helt utrotade. De flesta GMO-grödor bidrar dessutom till ökad resistens mot antibiotika då de innehåller en antibiotikagen (NptII).
Rune Lanestrand