onsdag 23 oktober 2013

Havre och majs - Hur säkert är det egentligen för glutenintoleranta?

(Inlägget uppdaterat 2018-08-10)

Jag har tidigare påpekat att den ”glutenfria” vetestärkelsen är ett problem för många intoleranta då den fortfarande innehåller gluten, fast i ringa mängd som många känsliga reagerar mot. Utöver rester av gluten har vi även resterna av lektiner att också ta hänsyn till.

Lektiner är naturliga försvarsämnen hos växter, en form av proteiner med sockergrupper (glykoproteiner). Lektiner i vissa fall kan vara en komponent vid autoimmuna sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit, diabetes typ-1 och multipel skleros. En del läkare menar att vårt intag av lektiner gör oss sjuka. Men nu är det dags att belysa 2 andra produkter, havren och majsen.


Antikroppsreaktioner mot majsproteiner inte bara en korsreaktion mot antigliadinantikroppar. Att få diagnosen celiaki eller vara glutenkänslig eller att trendigt leva glutenfritt gör att många söker alternativ till vanligt bröd, pasta och flingor. Många intoleranta mot gluten känner sig dömda att bära det ok av majs och sojabaserade produkter butikerna erbjuder i sina hyllor för intoleranta.


Majs är glutenfritt och säkert” brukar det heta, men majs innehåller något som kallas majsgluten.
Aveninet i havren skiljer sig från gluten i andra grässlag och anses därför relativt säkert, fast flera nyare studier har visat att personer med glutenkänslighet även reagerar  på havre. Vi ska inte glömma bort att sädesslagen, majs och ris tillhör grässläktet. (läs mer om detta längre ned på sidan).

Zein, prolaminet i majs, samt prolaminet avenin som finns i havre verkar däremot inte uppvisa samma skadliga effekt hos en majoritet av dem med celiaki, men det finns ändå påverkan hos en del.

En anledning till att aveninet i havren inte påverkar i samma utsträckning hos glutenintoleranta kan vara att dess aminosyrastruktur skiljer sig från gliadin, sekalin och hordein, men även att andelen prolaminer i havre är fem gånger så liten som för prolaminer i vete, råg och korn.

Förklaring: Gliadin är ett i gluten förekommande glykoprotein. Gliadin spelar en viktig roll vid sjukdomen celiaki, eftersom det är gliadin som utlöser den antikroppsrektion som orsakar de för celiaki karaktäristiska skadorna på tunntarmens slemhinna. Något oegentligt används gliadin ofta som beteckning även för de motsvarande glykproteinerina sekalin (i råg) och hordein (i korn).

Det finns emellertid en liten andel av individer med celiaki som har T-lymfocyter som reagerar på prolaminet avenin från havre och får inflammation av det. Det är en reaktion som alltså inte kan förklaras av att havren är kontaminerat av gluten. Under skörd, transport, lagring och/eller bearbetning kan havre riskera att kontamineras av vete, korn och råg vilket kan vara problematiskt för individer med celiaki. 

Havre ska inte innehålla mer än 20 mg gluten/kg. En stor kanadensisk studie på havre visade emellertid att 88 procent av 133 havresorter som testats innehöll mer än 20 mg gluten/kg. Det finns dock, som sagt, alltså personer som uppvisar immunmedierade besvär från havre som inte har kontaminerats av gluten vilket tyder på att det inte är gluten utan avenin eller något annat proteinkomplex som ger T-lymfocytreaktionen vid intag av havre.

Ett antal studier har visat att glutenkänsliga individer reagerar även på majs.Vissa av dessa studier visar att det är gluten i majs som är tillräckligt likt gluten i vete och andra sädesslag, och det har visat sig räcka för att framkalla en inflammatorisk reaktion hos dem med celiaki.

Många som går över till en glutenfri diet svarar inte så bra på traditionell glutenfri kost som förväntat eftersom de fortfarande exponeras för gluten.

Majsgluten

Här kan endast den intolerante själv att testa sig fram och inte falla för påståendet att majs skulle vara helt säkert. Ett annat dilemma är att vi inte kan vara säkra på att inte GMO-majs ingår i produkterna. Man ska ha i åtanke att forskningen runt gluten än är i sin linda och att omkring ett 40-tal nya skadliga proteiner upptäcks varje år.

År 1978 fann en studie antikroppar mot majs hos vissa patienter som led av celiaki, chrons och ulcerös kolit. Vid summering av studien trodde forskarna att reaktionen mot majs troligen har att göra med utvecklingen av en läckande tarm hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom.


Många hävdar att majsgluten är annorlunda än det gluten som finns i vete, korn och råg. Grunden för detta argument tjänar till att föreviga en massiv majskonsumtion hos de som diagnostiserats med celiaki. Som framgår av studien så reagerade nästan hälften av dem med celiaki på majs om de var insatta på en traditionellt definierad "glutenfri" diet eller inte.

Värt att notera är: studien visade även att patienter med crohns sjukdom och ulcerös kolit har också en högre antikroppsreaktion mot majs jämfört med kontrollerna. Detta tar upp några mycket viktiga frågor:

Bidrar då majsgluten till dessa sjukdomar?
Bidrar dessa sjukdomar till en fortsatt läckande tarm och skapar en sekundär reaktion mot majs? Om det är så, hindar då konsumtion av majs patienterna från att bli bättre?

Majs används som ett alternativ till vete att framställa livsmedel för glutenintoleranta som måste anta en glutenfri diet. Men vissa prolaminer i majs innehåller aminosyrasekvenser (immundominanta peptider) som liknar dem hos gluten i vete vilket bör väcka varningsklockor för att vi bör fundera över majsens roll i livsmedel för individer som lider av celiaki och glutenintolerans.

Sedan år 1978 har det utförts ytterligare många studier som undersöker huruvida majsgluten är ett problem för patienter med glutenkänslighet. Det generella rådet som oftast ges till dem med celiaki och glutenintolerans är att majsen är säker. Den stora frågan är varför detta råd ges när det finns flera studier som visar tvärtom? Industrin för glutenfria livsmedel har exploderat de sista 5 åren och är idag en apparat som omsätter åtskilliga miljarder och den industrins viktigaste bas är övervägande just majsen.

Man bör fundera över följande:
*Mycket av den bearbetade glutenfria ”skräpmaten” härrör från genetiskt modifierad majs.

*Det är en stor ökning av patienter med refraktär celiaki (dessa människor svarar inte på en traditionell glutenfri diet).

*Flera studier har visat att patienter som brukar traditionella glutenfria dieter inte läkt ut från sjukdomen (celiaki) även efter många år på dieten.

*Majs används även vid framställning av sötningsmedel, schampon, tvålar, plaster, bränsle, med mera. Potentialen för korskontaminering är farligt hög.

*Majsgluten används allt oftare som en ingrediens i mat till våra husdjur, flera har uppmärksammat att även djur reagerar negativt på spannmål i maten, och om det är GMO-majs som används till djurfoder går inte att utröna för tillfället.Vi ska inte glömma att våra husdjur drabbas allt mer av sjukdomar som även drabbat människan.


(Läs mina tidigare inlägg om spannmålet och våra husdjur:http://gluten-celiaki.blogspot.se/2011/06/husdjur-och-manniskor-drabbas-bada-av.html


*Det finns fler studier som visar att majsgluten är ett problem än det finns studier som visar att det inte är så.

Man bör beakta med det underlag som nu finns att majsgluten är en faktor som bidrar till gluten relaterade sjukdomar. Det stora genomsnittet av individer med celiaki och glutenintolerans känner sig bättre när vete utesluts ur kosten, men ett klientel känner sig aldrig riktigt bra eller återhämtar sig som önskat.

Statistiken visar att de med glutenkänslighet och framför allt dem som bär på obehandlad celiaki, kommer att fortsätta att utveckla flera autoimmuna sjukdomar under sin livstid. Dessa sjukdomar utvecklas inte hos dem som följer en traditionell glutenfri diet. Problemet är att många inte ser ett samband mellan gluten och dessa andra sjukdomar. De fokuserar på celiaki som om det är den enda manifestation av att konsumera gluten.

Gluten - gliadin i bröstmjölken

Ett annat dilemma som konstaterats vid en studie år 1987 är att glutenprotein, gliadin, passerar över i bröstmjölken hos ammande mödrar. Ammande mödrar fick inta 20 gram gluten. Deras prover analyserades därefter med avseende på närvaron av gluten. Maximala nivåer av gliadin i bröstmjölken konstaterades 2-4 timmar efter intaget av gluten. Hur är det då med majs?

En annan sak runt majsen ur hälsosynpunkt är den allt mer odlade genetiskt modifierade (GMO) majsen med "inbyggt" insektsgift. Amerikanerna är ledande på marknaden när det gäller GMO majsen. En fråga som dyker upp är, hur säkra kan vi vara att inte våra matvaror "kontraminerats" med GMO majs, vem kontrollerar livsmedelsproducenters bruk av GMO majs i mat, tillsatser, mm? Vi har en allt mer global handel med livsmedel så riskerna kan faktiskt vara stora.

(Bild nedan ett utdrag från DuPont-Pioneers information till odlare om olika majssorter och deras inbyggda insektsgifter, vilket sker genom genetisk modifiering.)
Direktlänk till sidan: https://www.pioneer.com/home/site/us/products/corn/seed-traits-technologies/oam/


Våra politiker verkar nu allt mer luta åt att GMO odlas i en allt större skala även i Sverige.

Kostdemokrati.se tar upp ämnet:

Forskare säger i ett pressmeddelande att allmänheten vilseleds

Pressmeddelande, Earth Open Source, Måndag 21 Oktober 2013
http://www.earthopensource.org/index.php/news/150
Det finns ingen vetenskaplig konsensus om att genetiskt modifierade livsmedel och grödor är säkra, enligt ett uttalande som släpptes idag av en internationell grupp av över 85 forskare, akademiker och läkare.
Uttalandet är ett svar på de senaste kraven från GMO-industrin och vissa forskare och debattörer att det finns ett ”vetenskapligt konsensus” om att genmodifierade livsmedel och grödor är säkra för människors och djurs hälsa och för miljön. Uttalandet menar att sådana påståenden är ”vilseledande” och säger att ”hävdad konsensus om GMO säkerhet inte existerar”.
Läs mer: No consensus on GMO safety – scientists release statement
Googleöversatt: Över 85 Forskare Release uttalar sig: Det finns ingen konsensus om GMO säkerhet!


Rune Lanestrand skrev en varnade artikel om GMO våren 2013:

GMO-fri mjölk, ägg och kyckling är hotad


GMO-fria produkter i Sverige är ett minne blott om LRF-ungdomarna får som de vill. Blev uppmärksammad på deras årsmöte/stämma genom en notis om att man valt in en ny ledamot i styrelsen. Och det är ju ingen konstigt. Men så fick jag se att den nyvalda ledamoten Sara Helgstrand arbetade för DuPont, världens största kemiföretag med säte i USA.

Kemiföretaget DuPont är en gigant på GMO och var redan år 1999 det största utsädesföretaget med 60 procent av marknaden för genmanipulerat utsäde av majs och soja. Större än Monsanto, Syngenta, BASF och Bayer. DuPont har patent på en rad utsädessorter som odlarna dyrt får betala för att få köpa.

När jag läste om Sara Helgstrand och henne anknytning till DuPont blev jag intresserad av vad stämman behandlade för frågor. Upptäckte till min förskräckelse att LRF-ungdomarna på Gotland motionerade om att den branschöverenskommelse som finns i dag mot import av GMO-foder skulle tas bort. Man yrkade på att deras riksstyrelse ”med kraft ska jobba för att kraven på GMO-fritt foder snarast stryks i branschöverenskommelsen.”

LRF-ungdomens riksstyrelse tillstyrker motionen och att den även ska gå vidare till LRF:s riksstämma. LRF är i grunden positiv till GMO, liksom jordbruksminister Eskil Erlandsson och en majoritet av riksdagen. Så nu är det upp till alla som vill kunna äta GMO-fritt i framtiden att agera och ta kontakt med makthavare i olika läger. Därför har jag skrivit dessa rader. För att visa hur allvarligt läget är när de unga jordbrukarna låter som försäljare för giftindustrin. Verkligen allvarligt och ledsamt minst sagt.

Häromåret gjorde några medlemmar i LRF Ungdom en studieresa till USA. På deras hemsida rapporterar dåvarande ordföranden John Enander:

”Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer, och företag (ja, Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte en enda del av tekniken.”

Samma år motionerade John Enander till LRF-stämman om ökade försöksodlingar av GMO-grödor i Sverige. Nu undrar jag om detta var en mutresa som Monsanto bjöd på? Nuvarande ordföranden Kristina Yngwe vill öppna upp för full import av GMO-foder.
Det positiva ställningstagandet från LRF-ungdomens styrelse har dessvärre väckt branschorganisationerna till liv som nu tydligen vill gå ifrån branschöverenskommelsen och öppna upp för GMO-foder till mjölkkor, grisar, kyckling och höns.

Det största hotet med GMO-grödor förutom alla hälsorisker är den inbyggda gen där växten tillverkar sitt eget insektsgift som dödar humlor och bin. Utan deras pollinering blir det inte bara som Rakel Carson skrev, Tyst vår utan också en tyst sommar. I USA där GMO-grödor har odlats några decennier på samma arealer är bi och humlor, insekter och fåglar nästan helt utrotade. De flesta GMO-grödor bidrar dessutom till ökad resistens mot antibiotika då de innehåller en antibiotikagen (NptII).

Rune Lanestrand

http://www.kostdemokrati.se/midi/2013/10/21/moderaterna-foresprakar-gmo/

Viktig kunskap om sädesslagen och deras protein

(klicka på ovan bild för att förstora)

Bilden ovan visar hur olika medlemmar av Poaceae (gräsfamiljen) är besläktade och de prolaminer som är verksamma i var och ett. Vete, råg och korn tillhör samma stam (triticeae), havre tillhör samma underfamilj som de tre triticeaeerna, nämligen Pooideae. Dessa är på olika vis problematiska för dem som är glutenkänsliga medan till exempel ris, majs, durra (sorghum) och teff räknas som ”glutenfria”.

Redan när man började uppmärksamma celiaki och problematiken med gluten för runt 60 år sedan, så fanns en enighet om att endast prolaminerna i vete, råg, korn och havre samt deras korsningsarter skulle kallas gluten och andra typer av prolaminer skulle endast kallas för prolamin.

Sädesslag (ceralier) är olika slags gräs som har frön som används som föda. Fröna kallas säd eller spannmål och innehåller främst kolhydrater. Cerealier är ett sammanfattande namn på frön av alla sädesslag. Cerealier härleds från latinets cerealis som betyder "som hör till säden", egentligen sädesgudinnan Ceres, vars insignier är en skära och en vetekärve.

Spannmål är ett samlingsnamn för de mogna frukter som kommer från olika sädesslag (även kallade cerealier). Sveriges vanligaste sädesslag är: vete, korn, havre och råg. Dessa sädesslag utgör olika släkten inom den övergripande familjen gräs och under varje släkte återfinns ett flertal arter (dinkel är till exempel en sorts vete).

I andra delar av världen odlas andra sädesslag, framför allt majs, ris, hirs och durra. Det kan vara lätt att tro att det finns ännu fler spannmålssorter, men det gör det inte. Majssläktet (Zea) är en släkte gräs med 5-7 arter. Hit hör bland andra majs. Arterna förekommer naturligt i Mexiko, Guatemala och Nicaragua, men majs odlas över hela världen.

Släktets arter kallas ibland teosinter. Majs är näst efter vete och ris det viktigaste och mest spridda sädesslaget i världen.

Rissläktet (Oryza) är släkte inom familjen gräs som omfattar omkring 20 arter.

Bekämpningsmedel

För att öka storleken på risskördarna nyttjar man bekämpningsmedel för att hålla skadeinsekter borta. Men i takt med att bekämpningsmedelsanvändandet ökat har vattnet runt omkring förorenats och skadeinsekterna har utvecklat ett motstånd mot det och därmed har det blivit mindre effektivt och dyrare.

Växtförädling

I Filippinerna har man forskat och tagit fram olika sätt för att genmodifiera risplantorna så att de tål mer eller blir större. Detta kallas växtförädling. Den vanligaste framtagna rissorten heter IR-8. Problemet är att de nya rissorterna konkurrerar ut alla de andra sorterna. Det betyder att det kanske bara finns ett fåtal rissorter kvar om ett tag om vi har otur. Det har finansierats av Rockefeller Foundation och FAO (Food and Agriculture organization).

Bovete är egentligen en ört som är nära besläktad med rabarber. Det räknas ibland till sädesslagen på grund av att det delar många väsentliga egenskaper med dem.

Precis som spannmålen ger bovete mjöl, men det innehåller inte något gluten. Även quinoa, som kan användas i stället för exempelvis ris och hirs, är frö från en ört. Eftersom quinoa innehåller mer protein än de flesta grödor (dock inte riktigt lika mycket som soja), är denna spenatsläkting också en viktig del i många vegetarianers och veganers kosthållning.

Pseudosädesslag

Pseudosädesslag kallas de icke-gräsväxter som används på samma sätt som sädesslag (riktiga sädesslag är gräsväxter). Två exempel är bovete och quinoa som inte är sädesslag utan örter av andra växtfamiljer. Bovete är släkt med rabarber men dess frön används som vete.  

Dock innehåller bovete inte gluten, fast det förekommer att känsliga personer med känslighet och intolerans mot gluten reagerar på bovete. Bovete är huvudingrediens i blinier (ryska plättar). Mjölmålla är en målla, det vill säga den tillhör samma släkte som till exempel svinmålla. Även vissa amaranter kan räknas till pseudosädesslagen.

 **Jag kommer framöver att uppdatera denna sida med mera info i mån av tid….




 

fredag 18 oktober 2013

Celiaki och Glutenintolerans.Vad man egentligen vet.Forskning i framkant

Glutenintolerans, celiaki och forskning

En av mina vänner och tillika läkarkontakter sedan många år tipsade mig om denna föreläsning av svenska forskare och han tycker att den bör ses av den breda allmänheten för information om vad man vet om glutenintolerans och celiaki. Så vad vet egentligen de svenska forskarna och universitets-sjukhusen om detta problem som växer sig allt större? Okunskaperna och inkompetensen om celiaki, glutenintolerans, glutenöverkänslighet och glutenpåverkan är ju och har varit omfattande under väldigt många år på sjukhus och vårdcentraler. I denna film får du se och höra forskarna berätta hur långt fram man kommit i kunskaperna runt ämnet.

Första frågan som tveklöst dyker upp när man sett föreläsningen och förstår hur mycket egentligen svensk forskning känner till, är varför utbildningsmaterialet för blivande läkare är magert på denna punkten och alltid varit magert sedan många många år tillbaks i tiden?

Varför utbildas/uppdateras inte befintlig läkarkår kontinuerligt och studiematerial för att slippa ett onödigt lidande för vissa patienter som uppenbart lider av att utsättas för gluten?

Många går sjuka år ut och år in, söker tröstlöst hjälp och svar från vården, många äter kortison för värk, andra tar sprutor mot sin diabetes, andra använder dagligen medicin för psykiska besvär...andra tar förebyggande och luftrörsvidgande för luftvägarna...andra tar värktabletter dagligen för att härda ut...många kämpar med trög mage eller med lös....att spannmålet ger besvär vet svenska forskare inom medicin...men tydligen inte läkarna. Vården behandlar bara biverkan, man går inte till botten med vad som ligger till grund för besvären. Se bilden nedan från svenska medicinforskares föreläsning...vad man vet!



Se filmen nedan och förundras över kunskaperna! Det ska dock tilläggas att det fortfarande finns vissa luckor i informationen som presenteras vid föreläsningen men den är absolut sevärd!

För bäst bildkvalitet följ länken och se filmen direkt på YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=JBX_-0dwZEM&feature=youtu.be







tisdag 8 oktober 2013

Leversjukdomar - Celiaki och glutenintolerans


Glutenintolerans och levern. Oupptäckt celiaki - glutenintolerans - påverkar levern.

Vad är levern?
Levern är ett av de största och viktigaste organen i kroppen. Den lagrar vitaminer, sockerarter, fetter och andra näringsämnen från maten. Det bygger kemikalier som kroppen behöver för att hålla sig frisk, bryter ner skadliga ämnen som alkohol och andra giftiga kemikalier, och tar bort slaggprodukter från blodet. Celiaki är ofta förknippad med leverskada. Mer än hälften av alla med obehandlad celiaki har förhöjda levervärden vilket kan vara en varningsklocka.

I en omfattande översyn som offentliggjordes år 2007 i en upplaga av tidskriften Hepatology, fann författarna märkligt nog 400 procent ökning av celiaki hos 185 vuxna som genomgått lever-transplantation. Att ha en odiagnostiserad celiaki innebär en 8-faldigt ökad risk att dö av skrumplever. Även om det inte helt klarlagt, kan gluten skada levern genom två olika mekanismer: permeabilitet och toxicitet.

Permeabilitet (genomsläpplighet/läckage) – Hos en person med celiaki kommer ett intag av gluten att påverka tarmslemhinnan som utsätts för en onormal stress vilket gör den läckande. Denna ökning av intestinal permeabilitet tillåter stora molekyler från livsmedel som normalt utsöndras att istället läcka direkt in i blodomloppet. Väl i blodet, angriper immunsystemet dessa molekyler. Detta immunsvar är systemisk och kan även attackera levervävnaden, vilket leder till en uppsjö av reaktioner som främjar en leverskada.


Toxicitet (giftighet) - Gluten utgör en irritation i tarmslemhinnan vilket gör att gifter som normalt skulle utsöndras som avfall passerar in i kroppens blodförsörjningssystem. Detta lägger ytterligare en avgiftnings belastning på levern att försöka utföra. Enligt en publikation i maj år 2008 i Allergy and Immunology, så spänner en leverskada till följd av glutenintolerans över ett brett spektrum, men de former som oftast kan ses inkluderar kryptogen hepatit.

Kryptogenetisk, medicinsk term för något med okänd orsak, t.ex. kryptogen levercirros (skrumplever utan känd föregående leverpåverkan eller leversjukdom) samt autoimmun hepatit (kronisk leverinflammation av oklar genes som historisk karaktäriseras av interfashepatit, förekomst av leverrelaterade autoantikroppar och hypergammaglobulinemi). I sistnämnda fall kväver man ofta symtomen inom vården med kortisonbehandling utan att utreda vidare.



Inkompetens/okunskap/missbedömningar inom vården
Det är heller inte ovanligt att läkaren frågar patienten om dennes alkoholvanor vid avvikande leverprover/leverbesvär vilket många kan uppfatta som kränkande då de inte brukar alkohol. I många fall av leversjukdomar ligger en obehandlad celiaki i botten som orsak men leverbesvären klassas som kryptogena, eftersom leverns avvikelser upptäcks oftast innan en glutenintolerans påvisas.


Varför bör man även undersöka levern och eventuella problem kopplat till denna när man misstänker celiaki? Jo på grund av en uppenbar koppling mellan de två krämporna och att de med leversjukdom rekommenderas att absolut utredas vidare för celiaki.

Det märkliga är att trots den stora allmänhetens bristande kunskap om celiaki, diagnostiseras nu allt fler människor varje år. Allt eftersom det medicinska samfundet lär sig mer om hur långt celiaki egentligen slår, är dess association med leversjukdomar som bör får en större uppmärksamhet . Om du har celiaki eller en leversjukdom, bör man öka medvetenhet om hur dessa till synes väldigt olika tillstånd är sammanflätade vilket i längden kan leda till förbättringar i båda fallen.

Om celiaki
Ett tillstånd som skadar tunntarmen och hindrar absorption av föda. Celiaki är följderna en autoimmun reaktion på gluten, ett protein som finns i vete, råg, korn. Vid celiaki kan bara en liten mängd gluten orsaka ett immunsvar som skadar tarmslemhinnan. Havre däremot som innehåller avenin brukar fungera bra för dom flesta glutenintoleranta.
Tyvärr kan tarmskadan bara vara toppen av ett isberget av glutens återverkningar hos en känslig person. Vi ser i samhället en stadig ökning av:
• osteoporos
• defekter i tandemalj
• besvär i centrala och perifera nervsystemet
• pankreatiska sjukdomar
• intestinala blödningar
• störningar hos gallblåsa, lever och mjälte
• gynekologiska sjukdomar

Obehandlad celiaki har också kopplats till en ökad risk för vissa typer av cancer, särskilt intestinala lymfom. Tyvärr passerar ofta celiaki oupptäckt eftersom de vanligaste symtomen (buksmärta, trötthet, förstoppning och diarré) liknar en rad andra sjukdomar. En handfull företag försöker sig nu på att sälja matsmältningsenzymer som kan bidra till att bryta ner gluten, men en glutenfri kost är för närvarande den enda kända effektiva behandlingen för celiaki och riskerna med att chansa och sätta tillit till ett tillskott kan få förödande konsekvenser i längden.


Autoimmun hepatit är en inflammation i levern som uppstår när immunceller av misstag angriper leverns normala celler och tar dessa för skadliga inkräktare och attackerar dem. Kryptogen och autoimmun hepatit kan representeras i olika manifestationer av samma tillstånd hos dem med olika genetiskt betingad överkänslighet. Forskare har upptäckt att kryptogen hepatit är reversibel med en glutenfri diet, men dock brukar autoimmun hepatit ofta inte svara på kostförändringar. 

Ändå hjälper en glutenfri diet för att minska tarminflammation och förbättra näringsupptaget.

Att inta en glutenfri kost är vanligtvis riktat mot personer med celiaki, men allt fler inom vården upplever att gluten påskyndar utvecklingen av leversjukdom hos vissa individer. 

Vad är då en leversjukdom?

Termen leversjukdom gäller för många sjukdomar och störningar som orsakar levern att fungerar felaktigt eller sluta fungera. Onormala resultat av leverfunktionstester påvisar ofta leversjukdom.

Primär biliär cirros är en inflammation av gallgångarna i levern vilket resulterar i förträngning och obstruktion. 

Orsaken till inflammerade gallgångarna i levern vid detta tillstånd är inte känd. Sjukdomen drabbar oftast medelålders kvinnor. Uppkomsten av symptom sker gradvis, med trötthet och kliande hud som det vanligaste första symtomet. Långvarig obstruktion av gallan tros leda till skrumplever. Sjukdomen kan vara associerad med autoimmuna sjukdomar. Symptomen kan inkludera: klåda, gulsot, förstorad lever, buksmärtor, fetthaltiga avlagringar under huden, gula fläckar på ögonlocket och gulaktig avföring.   

Leversjukdom och celiaki
Det finns växande bevis för att många leverskador hos barn och vuxna kan vara relaterade till celiaki och glutenintolerans. De olika typerna av beskrivna leversjukdomar beskriven kan utgöra ett spektrum av samma sjukdom där individuella faktorer, såsom genetisk predisposition, tidig exponering och varaktigheten av exponering för gluten kan påverka reversibilitet hos leverskada.

Vid fristående undersökningar återfanns celiaki hos:
6,4% av patienter med autoimmun hepatit
5-10% av patienter med kroniskt onormala leverprover och ingen uppenbar orsak till leversjukdom.
6-8% av patienter med autoimmuna leversjukdomar
Forskning har visat en 3 % prevalens av primär biliär cirros hos personer med celiaki. I enstaka fall har celiaki också visat sig vara associerade med autoimmuna kolangit och primär skleroserande kolangit. 


Behandling
Behandling med en glutenfri kost för patienter med både celiaki och leversjukdom kan leda till förebyggande av leversvikt även i allvarliga fall där levertransplantation övervägs.

Autoimmun hepatit är en inflammation i levern. En person med autoimmun hepatit har autoantikroppar som cirkulerar i blodet som orsakar immunsystemet att angripa levern. Autoimmun hepatit förekommer ibland hos anhöriga till personer med autoimmuna sjukdomar vilket tyder på en genetisk orsak. Denna sjukdom är vanligast hos unga flickor och kvinnor. Symptomen kan inkludera: mörk urin, aptitlöshet, trötthet, sjukdomskänsla, utspänd buk, generaliserad klåda, blek eller lerfärgad avföring, illamående och kräkningar.

Laboratoriefynd:
Leverskadan karaktäriseras biokemiskt av en hepatocellulär skada med dominerande transaminas-förhöjning. ALP är ofta normalt eller lätt förhöjt. De klassiskt avvikande laboratorieparametrarna vid AIH är kombinationen:
Mer än måttlig transaminasstegring
ANA (antinuclear antibody) positivitet
SMA (smooth muscle antibody) positivitet
Stegring av IgG

Diagnostik:
Hörnstenarna vid diagnostiken av AIH är:
Stegring av ASAT och ALAT, ofta >2-3 gånger normalvärdet
Hypergammaglobulinemi med IgG stegring 1,5 gånger normalvärdet
SMA och/eller ANA förekomst med titer på > 1/80
Histologiskt veriferad periportal och/eller periseptal inflammation (piecemeal necrosis) med tät lymfocytinfiltration

Andra leversjukdomar associerade med celiaki:
Isolerade hypertransaminaser med parenkymala skador som är reversibla vid en glutenfri kost (celiaki inducerad hepatit).
Reaktiv hepatit - Irritation i levern som ibland orsakar permanenta skador.
Autoimmun (skleroserande) kolangit - En inflammation i gallgångarna i levern utan en bestämd orsak.
Autoimmun hepatit: typ 1 och typ 2.
Primär biliär cirros.
(Vid alkoholinducerad precirrhos/cirrhos förekommer i vissa fall låga titrar av autoantikroppar som kan påminna om AIH. Vid alkoholleversjukdom brukar det dock förekomma en övervikt av ASAT och i regel är graden av transaminasstegring lägre vid alkoholleverskada än vid AIH).

Kronisk hepatit C-infektion/antiviral terapi.
Hemokromatos.
Fettlever - en rad förhållanden som drabbar människor som dricker lite eller ingen alkohol alls och orsakar en ansamling av överflödigt fett i leverceller.
Akut leversvikt - leversvikt är allvarlig försämring av leverfunktionen.
Kryptogen cirros - skrumplever grund oidentifierade orsaker och en vanlig orsak till lever-transplantation. Skrumplever är ett kroniskt problem som gör det svårt för levern att ta bort gifter från kroppen.
Regenerativ nodulär hyperplasi - en sällsynt sjukdom som ofta förknippas med bindväv, cancer i blod, benmärg och lymfkörtlar, eller droger, och är en orsak till icke-cirrotisk portal hypertension.
Levercellscancer - en primär levercancer.




 


söndag 1 september 2013

Dåliga kostvanor och brister på B-vitaminer - Celiaki – glutenintolerans – malabsorption -


Det är rätt svårt att exakt ange hur många B vitaminer som finns. Från början var det bara ett enda - det som Eijkman 1897 förstod fattades i polerat ris. Fast han visste förstått inte att det var ett vitamin. Namnet "vitamin" uppfanns först 1911 av Funk och McCollum och Davis bidrog med "vattenlösligt B vitamin" år 1915. Då man fick bättre analysmetoder och apparater avslöjades att B-vitaminet innehöll flera olika komponenter. Problemet löstes genom att sätta till siffror efter bokstaven: B1, B2, B3 och så vidare.

Men i de nya ämnena upptäcktes ännu flera särskilda vitaminer och till slut gav man upp och började ge dem enkla kemiska namn. Men fortfarande är många B vitaminer under ett namn en grupp och somliga anses av några forskare inte ens vara vitaminer. Därför råder en viss förvirring beträffande både namn och antal. Här kommer de mest kända att tas upp under de numera erkända namnen.
B1, tiamin
B2, riboflavin
B3, niacin (där niacinamid är den naturliga, och intracellulära formen /TS)
B5 pantotensyra
B6 pyridoxin
Folinsyra (B9)
B12 kobalamin
Biotin
Kolin
Inositol
Paraaminobensoesyra (PABA).

B-vitaminerna samarbetar intimt med varandra och det ser ut som om de behövs i en viss inbördes mängd och balans. Därför kan för mycket av några B vitaminer och för lite av andra förorsaka brist på samtliga. Detta undviker man bäst genom att äta naturliga födoämnen där B vitaminerna från början förekommer i rätt balans. De ansvariga för hälsoupplysningen i vårt land säger att B vitaminerna förekommer i så riklig mängd i kosten att tillskott egentligen inte behövs.

Numera finns bara fyra pålitliga källor till samtliga B vitaminer, nämligen öljäst, lever, vetegrodd och opolerat ris. B12 vitaminet finns rikligt bara i lever.  De svenskar som dagligen äter dessa födoämnen är säkert lätt räknade.
Bristen på B vitaminer är allmän. De förekommer så lite i kosten att det är svårt att fylla behovet på ett naturligt sätt. Melass, som var enda sötningsmedlet förr i tiden, innehöll mycket B vitamin. Det vita sockret vi numera äter innehåller inget B vitamin eller någon näring överhuvudtaget.

Det ökar tvärtom behovet av B vitaminer. B vitaminerna förstörs av kemiska tillsatser i kosten.
Det stora problemet med modern kost är att näringsämnena i hög grad är borttagna ur den och än svårare sits har den intolerante där kosten i ett slag blev näringsfattig vid omläggning och tillskott krävs. mycket som 2/3 av kalorierna kommer numera från näringsfattiga livsmedel. I stället finns kemiska tillsatser som ytterligare förstör vitaminerna i kroppen, som exempelvis nitriter, sulfiter och av droger som antibiotika. En hög procent försvinner vid kokning eftersom de är vattenlösliga. 

Detsamma är fallet med så gott som alla droger / mediciner. Att de rekommenderade dagliga mängderna av B vitaminerna är för lågt satta gör inte bristen mindre. Den döljs bara.

Här nedan följer rekommendationer, som de flesta moderna forskare är rätt ense om. B1 4 mg, B2 5 mg, B6 10mg, B12 15mg, biotin 300mg, folinsyra 4mg, niacin 50mg, pantotensyra 50mg, kolin 1000 mg, inositol 1000mg och paba (paraaminobensoesyra) 50mg.

Behovet av B vitaminer är emellertid individuellt. Den som har hårt arbete behöver mera. Den som sover lite behöver mera. Stress ökar behovet.  
Vatten och särskilt kaffe och alkohol sköljer ut vitaminerna ur kroppen. Rekommendationerna kan därför bara vara allmänna.Varje cell i kroppen behöver B vitaminer, de ingår i olika enzymsystem. Brist på B vitaminer gör därför att hela kroppen påverkas till det sämre i ungefär samma grad. 
Symtomen är därför allmän kraftlöshet och svaghet.


B3 Niacin - Botgöraren vid personlighetsklyvning 
Förr trodde man att pellagra var en ärftlig sjukdom, eftersom vanligen alla i släkten fick den. Andra trodde att pellagra spreds av parasiter, eftersom hela familjen hade den. Numera vet man att det är en bristsjukdom. 
Fortfarande har man samma inställning till många sjukdomar, exempelvis  diabetes, allergier och cancer. Så småningom lär man sig upptäcka att det varken beror på virus eller ärftlighet, utan på näringsbrist som ofta uppstår genom en skadad tarm.


Pellagra beror på brist på B3 vitaminet, Niacin. Det har också andra namn som fortfarande används,men man har enats om att det skall kallas för niacin i fortsättningen. Niacin är egentligen en faktor i två koenzymer, nödvändiga för att utlösa energi från födoämnen i kroppen.

År 1867 då Huber upptäckte nikotinsyra togs första steget i niacinets historia. År 1914 kunde Funk isolera det ur risskal och 1915 bevisade Goldenberger att pellagra berodde på niacinbrist.

Men inte förrän 22 år därefter började man behandla pellagra med niacinamid. År 1947 visade man att niacin också kan göras i kroppen med hjälp av aminosyran tryptofan. Niacin ingår i flera enzymsystem och spelar en roll i mer än 50 ämnesomsättningsreaktioner. Detta främjar tillväxt, magsaft, galla och tillverkning av hormoner. Niacin har en egendomlig inverkan på humör och personlighet. Man kan normalt vara psykiskt stark, lugn och glad. En brist på niacin förvandlar en till oigenkännlighet. Man blir rädd, misstänksam, skygg och förvirrad. Man blir starkt deprimerad 
och förlorar all förmåga att samarbeta med andra.

Tidiga symtom på niacinbrist är bland annat bakteriebeläggning på tungan, dålig andedräkt, rödflammig tunga, nervositet, inre spänning, huvudvärk, retlighet, sömnlöshet och minnesförlust.
Ibland kan störningarna bli så allvarliga att offret blir rädd för sig själv och söker mentalvård. B3 inducerad psykos är vanligt. Vid särskild svår brist kan depression och misstänksamhet bli så utpräglad att våldsdåd blir följden.

Pellagra visar sig i hudutslag som kan förväxlas med solbränna, eftersom de oftast förekommer där kroppen utsätts för solljus.Huden torkar, spricker sönder och fjällar. Under senare tid har schizofreni 
framgångsrikt behandlats med niacin (ofta också med en glutenfri kost). Behandlingen har bestått i 1000-3000 mg niacin och 2000 mg C-vitamin tre gånger per dag i samband med proteinrika måltider.
80 % av patienterna rapporteras bli friska.  Metoden prövades först av den kanadensiske läkaren Abram Hoffer, men har numera introducerats på många mentalsjukhus.

Med Hoffer - Osmonds diagnostiktest för schizofreni (HOD) har man gjort undersökningar även av friska personer vid skolor, ungdomsvårdsskolor, alkoholistanstalter och fängelser. Det visade sig att 15 % av studenterna hade schizofrena tendenser. Bland de övriga var procenten så hög som 80%.

Näringsbrist via skadad tarm eller slarv med kosten påverkar alltså hjärna och nerver lika mycket som övriga kroppsdelar. En lindrig niacinbrist kan ge ett förmörkat medvetande med inbillade orättvisor, retlighet och misstänksamhet vilket helt kan förstöra familjelivet. Brist på alla vitaminer är vanligt. En bättring kan ske snabbt om man intresserar sig för näring/kost och skaffar sig kunskaper.

Normal blodnivå av niacin är 0,42-0,84mg per 100ml blod. Officiellt rekommenderad daglig mängd är: 8 -15 mg Kvinnor 13 mg. Män 18 mg. Att siffrorna är så små beror på att niacin också kan göras i kroppen av aminosyran tryptofan. 60 mgtryptofan kan omvandlas till 1 mg niacin. Men vem kan hålla reda på hur mycket tryptofan man äter? Forskare har kommit fram till att man bör äta minst 50 mg niacin per dag för att vara säker på fysisk och psykisk hälsa.

Naturlig kost med de största mängderna niacin innehåller 10-100 mg per 100 g. Niacinrik föda är nöt-, kalv-, kyckling-, svin- och fårlever, rostade jordnötter, oskalat ris, kalvhjärta, svin- och nötnjure, kalkon, tonfisk, hälleflundra, svärdfisk och öljäst. En tredjedel av vitaminet utsöndras inom ett dygn med urinen. Förluster är oundvikliga vid kokning. Det absorberas sämre vid sjukdom. Antibiotika förstör niacin.  

I korn, fröer och grönsaker finns niacin bara i bunden form. Vid bristsymtom är det lämpligt att öka dagsmängden till 500 mg under några dagar. Proteinintaget bör samtidigt vara minst 100g per dag.
En förbättring av bristtillståndet kan märkas på mindre än en vecka.

Kolin
Kolin är ett av de B vitaminer som har varit föremål för intensiva vetenskapliga diskussioner på hög nivå. Kroppen kan nämligen i viss mån tillverka det själv av aminosyran metionin. Diskussionerna har alltså gällt om kolin skulle anses som ett vitamin eller inte. Aminosyran metionin behövs emellertid i första hand av kroppen för uppbyggnad av vävnader. Det som blir över förvandlas till kolin om det redan finns tillräckligt med B12 vitamin och folinsyra i organismen. De båda vitaminerna ingår nämligen i det enzymsystem som förändrar metionin till kolin.

Kolin är för övrigt lika oumbärligt för varje cell som övriga B vitaminer. Därför tycker man diskussioner är onödiga - huvudsaken är att man på något sätt får i sig så mycket av ämnet som behövs. Kolin ingår i flera enzymsystem och är nödvändigt vid produktion av nukleinsyra i 
cellernas kärnor. Det är med i fetternas ämnesomsättning och ingår i nervsystemet som acetylkolin.

Acetylkolin är det ämne som utlöser nervimpulser. Kolin ingår i lecitin, en fosfolipid, som tillverkas i levern. Lecitin är med vid fettransporter, ser till att cellerna kan utnyttja kolesterol och fett i blodet samt ökar produktionen av galla från kolesterol.  

Lecitin finns i alla cellstrukturer, men särskilt i nerv  och hjärnceller. De utgör ca 30 % av hjärnans torrvikt och 73 % av leverfettet. Brist på kolin förorsakar i första hand huvudvärk, förstoppning, dåsighet och medvetenhet om hjärtslagen. Större brist ger hög kolesterolhalt i blodet, högt blodtryck, äggvita och blod i urinen och så småningom ödem, njurskador och synstörningar. Det mest kända symtomet är fettlever. Det minst kända är att levern inte kan tillverka lecitin, vilket har till 
följd att kolesterol kan lagras i ådrorna.
  
Cancer: Vid djurförsök har man funnit att även en lindrig brist på kolin 
minskar motståndskraften mot spontan levercancer.

Hjärtsjukdomar: Dr Lester M, Morrison vid Los Angeles Countrysjukhus har studerat 600 patienter som överlevt hjärtattacker för att komma fram till kolinets effekt på hjärtsjukdomar. 
Patienterna delades in i två grupper. Den ena gruppen gavs kolin, men ingen medicin. De fick äta vad de ville -inte minst lever och ägg. De flesta blev snabbt bättre. Kolesterolmängden i blodet minskade 
och många kunde återgå till arbetet. Kontrollgruppen fick de vanliga medicinerna, nitroglycerin, digitalis och så vidare.

De hade en mycket högre procent av nya hjärtattacker och fler dödsfall än kolingruppen. Dr Morrison nådde ännu bättre resultat vid ett förnyat försök med en liknande grupp som han behandlade med kolin, inositol och koncentrat av de övriga B vitaminerna. Gruppen förbättrades snabbt 
och många av patienterna förklarade att de aldrig mått bättre eller känt sig friskare. 
Ingen av dem fick nya hjärtattacker medan behandlingen pågick och ingen dog. Kontrollgruppen som fick standardmedicin hade 25 % dödsfall.

Eftersom kolin av många inte anses som ett "riktigt vitamin" och kroppen eventuellt kan göra det själv har inget dagligt behov fastställts officiellt. 
I allmänhet anser emellertid de forskare som arbetat med vitaminet att 1000 mg är en lämplig dagsmängd. Vid hög kolesterolnivå i blodet bör höjas till 3-5000 mg. Lämplig dagsmängd beror också på hur procent mättat fett som ingår i kosten, ju högre procent desto mera kolin behövs.

De bästa naturliga källorna till kolin är lever, som innehåller 400- 600 mg /100 g, vetegroddar (bör undvikas) med 800 mg /100 g och ägg med 500 mg /100g. En rågad matsked öljäst innehåller mellan 40 och 180 mg kolin, beroende på öljästens kvalité. Ett särskilt påtagligt kolintillskott är granulerat lecitin som också innehåller inositol. En matsked lecitin innehåller 225 mg kolin och 250 mg inositol.


Högt blodtryck: Vid djurförsök upptäcktes att om man hindrade djuren att få kolin framkallades högt blodtryck. Därför gjordes ett experiment med 158 människor med extremt högt blodtryck. Av dessa hade dessutom 22 blödningar i hjärna och ögon, 19 nefritis, 3 diabetes och 3 hjärtbesvär. Alla hade gått på standardmedicinering utan resultat i mer än ett år. Då kolinbehandlingen började användes 
inga mediciner.

Resultatet av behandlingen visade sig redan inom en vecka genom att många smärre besvär försvann. Efter tre veckor hade blodtrycken i medeltal fallit 31 mm systoliskt och 20 mm diastoliskt.
Kapillärväggarna hade ökat i styrka. I en tredjedel av fallen sjönk blodtrycket till normal värden.
Stress och åderförkalkning är andra orsaker till högt blodtryck. För att en bättring ska bli bestående fordras därför förutom kolin och ett rikligt intag av de övriga B vitaminer och en riktig kost i största
allmänhet. 

Dessutom extra kalium. Lecitin är oumbärligt för smältning, upptagning och transport av blodfett. Det assisterar A, D, E och K  vitaminerna som upplöses i fett. Det är nödvändigt för att cellerna ska kunna utnyttja fett. Som delar av lecitin har antagligen både kolin och inositol sina viktigaste funktioner. Åderförkalkning finns det enligt läkarna varken behandling eller bot för.
Därför rekommenderas en kost fri från kolesterol vilket innebär att så värdefull kost som bland annat lever och ägg för bjuds.

Kost innehållande för lite fett gör dessutom att aptiten blir enorm. Fett är nämligen viktig för mättnadskänslan. Följden blir att en mängd kalorier, vanligen från stärkelse och socker, äts istället. Sådan kost förändras snabbt till omättat fett i kroppen. Resultatet blir då tvärtemot det avsedda. Blodfett och kolesterolhalt ökas våldsamt. Fettpartiklar och kolesterolpartiklar ökar i storlek. Mindre kolesterol förvandlas till galla. Kosten får levern att producera nytt kolesterol i massor.

Allt beror på att en del läkare av någon underlig anledning ser rött då man talar om lecitin. Det förnekas att lecitin har något som helst berättigande i kroppen fast det produceras av levern, finns i varje cell, i hjärnan och i nervtrådarnas skyddshöljen. Lecitin är så tillförlitligt undersökt att det inte är något tvivel om dess värde som motvikt till kolesterol. Lecitin och kolesterol balanserar varandra.

Problemet med åderförkalkning kan vara så enkelt som att ge patienten 2-6 matskedar granulerat lecitin dagligen. Blodets kolesterolhalt sjunker omedelbart. Lecitinet finfördelar nämligen kolesterolpartiklarna som sedan lätt utnyttjas av vävnaderna. De löser även kolesterolavlagringarna i ådrorna, men detta tar vanligen lång tid.