Kostrelaterade sjukdomar. Gluten, mjölk, besvär och följdsjukdomar

Glutenintolerans, glutenkänslighet, celiaki, autoimmuna sjukdomar och allergi. Skadorna av gluten och processade mejerier visar sig allt längre ner i åldrarna. Vården behandlar bara kroppens symtom att något är fel, ingen föreslår kostbyte. Tarmskador ger näringsbrist, anemier och följdsjukdomar. Forskning pågår säger man...Vad kostar detta? Folk blir allt sjukare. Miljarder läggs i löner och till forskning som inte leder någon nämnvärd stans alls, mer än till kryptiska utlåtanden.

Visar inlägg med etikett autoimmun. Visa alla inlägg

onsdag 20 april 2016

Typ 1-diabetes – Betydelsen av mjölk och gluten

Typ 1-diabetes – Barn och vuxna - Betydelsen av mjölk och gluten - Glutenintolerans och mejeriintolerans.

En långtidsstudie av barn i västvärlden (med början redan vid födseln) fann att ökad konsumtion av (behandlad/processad) komjölk (pastöriserad/homogeniserad) var associerad med utvecklingen av diabetes typ 1-relaterade autoantikroppar - men bara hos barn med låg till måttlig risk för att utveckla sjukdomen. Emellertid var dock konsumtion av komjölk också förknippad med en ökad risk att utveckla typ 1-diabetes hos alla de barn som var positiva för antikroppar.

Studien publicerades i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine, och var en dubbelblind, randomiserad studie där det ingår barn med genetiska förutsättningar att drabbas av diabetes barn genom att få antingen vanlig komjölk (processad) som modersmjölksersättning, eller en speciell ersättning av kaseinhydrolysat när bröstmjölk inte var tillgänglig under de första 6-8 månaderna i livet.

Under de kommande tio åren hade barnen som analyseras för typ 1-diabetes samt typ 1 relaterat, bildat autoantikroppar. De första resultaten var hoppfulla, barnen som gavs hydrolyserad modersmjölksersättning hade 50 % lägre risk att utveckla typ 1 relaterade autoantikroppar efter 10-års ålder.

Denna studie var en del av en större studie som inleddes år 2002 och som för närvarande bedrivs i 77 centra i 15 olika västländer för att besvara frågan om huruvida övergång till en hydrolyserad modersmjölksersättning kommer att minska förekomsten av typ 1-diabetes. Författarna till studien vill mena att den hydrolyserade ersättningen minskar tarmpermeabiliteten (genomsläpplighet), och att den har en gynnsam effekt på tarmfloran.

Men en nyare studie som har följt samma barn under en längre tid och som publicerades i Journal of American Medical Association, fann att det hydrolyserade ersättningen inte alls minskade risken för antikroppar relaterade till typ 1-diabetes hos dessa barn efter 7-års ålder.

En liknande pilotstudie från Finland fann att i jämförelse med vanlig komjölksbaserad ersättning, så minskade en ersättning som var fri från bovint insulin, risken för typ 1-relaterade antikroppar efter 3-års åldern hos barn med genetiska anlag för sjukdom. En studie visade att barn som senare utvecklade typ 1-diabetes, hade högre nivåer av antikroppar mot komjölk redan i spädbarnsåldern.

Författarna av studien skriver att detta konstaterande kan bero på ökad tarmpermeabilitet eller fördröjd mognad av tarmens immunsystem hos barn som utvecklade diabetes. Tidig exponering för komjölk kan således vara en riskfaktor för typ 1-diabetes hos barn som har ett dysfunktionellt immunsystem i tarmen. Alla barnen i denna studie matades med komjölksbaserad ersättning i minst två månader.

Många studier har visat att komjölkskonsumtion är förknippad med en ökad risk för typ 1-relaterad autoimmunitet eller typ 1-diabetes (t.ex. Holmberg 2007 ; Kimpimäki 2001; Villagrán-Garcia 2015; Virtanen 2012 ; Wahlberg 2006)

Bovint insulin

Komjölk innehåller bovint insulin (från nötkreatur) som liknar människans insulin (humant insulin), och kan orsaka immunreaktioner hos människor. Vissa forskare skriver att en immunreaktion mot bovint insulin kan sprida sig och reagera med kroppens eget insulin, och så småningom i kombination med andra faktorer såsom t.ex. virus vilket faktiskt kan resultera i en autoimmun reaktion mot de insulinproducerande betacellerna, vilket kan resultera i typ 1 diabetes.

Man har funnit bevis för denna process hos spädbarn, och fann att virusinfektioner faktiskt kan öka immunsvaret mot insulin, inducerat av just bovint insulin i komjölk.

Man ska även vara medveten om andra hormoner som finns i komjölk: se ett tidigare blogginlägg om detta.

A1 eller A2 mjölk

Mjölkproteinet kasein har olika varianter (A1 eller A2) beroende på rasen på kon. Laugesen fann att konsumtionen av mjölk som innehåller A1 typen av kasein är associerad med typ 1-diabetes (raser som producerar A1 mjölk är mer vanligt i norra Europa, där också förekomsten av typ 1 är högre).

Merriman hävdar att denna förening är i stället på grund av latitud och de skyddande effekterna av D-vitamin . Det finns en ganska livlig debatt om detta ämne i den vetenskapliga litteraturen: Truswell 2005 Clemens 2011 Bell 2006. Det finns många fler artiklar om PubMed om detta ämne.

Här är en intressant artikel: Du dricker fel sorts mjölk.

Mycobacterium avium paratuberculosis (MAP)

Sardinien vid Italien är en ö i Medelhavet som har en hög förekomst av typ 1-diabetes. En studie visade att Sardinier med typ 1 också var infekterade med Mycobacterium avium paratuberculosis (MAP), som överförs från mjölkkobesättningar genom mat till människor. Forskare tittar nu närmare på fynden (t.ex. Masala 2013, Masala 2014 , Naser 2013).

Personer i riskzonen för typ 1-diabetes testade positivt för MAP-relaterade markörer oftare än friska kontrollpersoner. MAP kan lätt överföras till människor med infekterad komjölk, och man fann att modersmjölkersättning och eventuellt MAP kan stimulera betacellsautoimmunitet (de celler i bukspottkörteln som producerar insulin) (Niegowska 2016).

(Paratuberkulos är en kronisk tarminfektion hos idisslare. Sjukdomen som också kallas Johne’s disease drabbar framförallt idisslare, men även vissa andra djur kan infekteras, till exempel kanin).

Typ 2-diabetes
Medan konsumtion av komjölk ofta kopplas till en ökad risk för typ 1-diabetes, är det också ofta förknippat med en lägre risk för typ 2-diabetes. Denna förening kan dock bero på vilken typ och mängd av mjölkprodukter som används. En långtidsstudie från Storbritannien fann att en ökad konsumtion av fermenterade mejeriprodukter såsom yoghurt var förknippade med en lägre risk för senare typ 2-diabetes hos vuxna.

En systematisk genomgång och metaanalys av 16 studier som inkluderade en halv miljon människor funnit att en blygsam ökning av yoghurt, ost och magra mejeriprodukter var förenat med en minskad risk för typ 2-diabetes. En annan metaanalys fann att ett större intag yoghurt är förknippad med en minskad risk för typ 2-diabetes hos vuxna amerikaner, men däremot inte andra mejeriprodukter.

Kamelmjölk?
Ett försök på 12 personer med typ 1-diabetes som drack kamelmjölk under två år, visade att tre av dem minskade sitt insulinbehov till noll! Totalt visade de 12 i försöket en bättre genomsnittlig blodglukoskontroll, lägre HbA1c-nivåer och ett lägre insulinbehov än de som inte dricker kamelmjölk. Hos personer med typ 2-diabetes som dricker kamelmjölk ökar däremot insulinnivåer jämfört med att dricka komjölk visar en annan undersökning.

En studie på gnagare visade att det minskade också risk för njursjukdom, sänkte blodglukosnivåer och sänkte insulinresistens hos gnagare med kemisk-inducerad typ 1-diabetes.
Raikas, en folkstam i norra Indien som sysslar med kameluppfödning, har en extremt låg förekomst av typ 1 diabetes trots deras genetiska förutsättningar, visade en undersökning.

Vete och gluten
Glutenfri diet kan förebygga och i vissa fall få typ 1-diabetes att gå i remission (återgå).
En 5-årig pojke fick diagnosen typ 1-diabetes (ingen celiaki konstaterad), med höga blodsockernivåer (HbA1c var 7,8 %). Han fick inte insulin, men började äta en glutenfri diet i stället. HbA1c gick ner till 5,8-6 %, vilket är i stort sett normalt, och två år efter sin diagnos så behöver han fortfarande inte ta insulin.

Hans diabetes är i remission utan insulin vilket ganska säkert kan tillskrivas den glutenfria kosten. Det är det första dokumenterade fallet jag har sett i den medicinska litteraturen som redovisar att typ 1-diabetes kan gå i remission utan insulin eller någon annan medicinsk åtgärd, och det publicerades i BMJ, British Medical Journal, en mycket ansedd källa.

En 15-årig pojke med "tyst" celiaki uppvisade tecken på avvikelser i glykos och testades positivt för autoantikroppar för typ 1-diabetes. Med andra ord var han på god väg att utveckla typ 1. Efter 6 månader på en glutenfri diet, återgick hans glukos tillbaka till det normala och autoantikropparna försvann. 36 månader senare vid ny undersökning var han fortfarande symtomfri.

En långsiktig studie av barn med celiaki som hade typ 1 diabetesrelaterade autoantikroppar fann man att dessa antikroppar försvann gradvis under ca två år efter att ha gått på en glutenfri diet.

Bild: Kostdoktorn - en man som via LCHF-kost (glutenfri) fick bukt med sin typ 1-diabetes

Celiaki
Gluten kan spela en roll i utvecklingen av typ 1-diabetes på grund av sambandet mellan typ 1 och den autoimmuna sjukdomen celiaki, ca 7 % av personer med typ 1-diabetes har också celiaki visade en undersökning. I likhet med bovint insulin i komjölk, innehåller vete också ett protein som liknar ett annat protein som är kopplat till autoimmuna reaktioner i bukspottkörteln. Gluten har också visat sig orsaka tarminflammation hos personer med typ 1-diabetes.

TEDDY-studien fann att en ålder för introduktion av gluten introduktion inte kan förutsäga utvecklingen av celiaki hos barn som har genetisk förutsättning för denna sjukdom. Samma studie visade också att allt fler barn föds med antikroppar mot gluten och kasein.

Men en studie från Sverige fann att introduktion av gluten före 2 års ålder faktiskt kan öka risken för celiaki hos barn som ligger i den genetiska riskzonen. En systematisk genomgång av 16 studier fann dock att det inte hade någon betydelse när gluten introduceras för utveckling av celiaki.

Vissa författare hävdar att det är andra faktorer som är förknippade med vete som kan orsaka glutenintolerans, till exempel bekämpningsmedel som används på vetet. Här ska man dock tänka på att gluten är konstaterat skadande för många men att bekämpningsmedel som t.ex RoundUp (glyfosat) kan lämna oönskade effekter i kroppen
I USA där typ 1-diabetes stadigt ökar, ser man att förekomsten av celiaki också ökar visar en kartläggning.

Exponering för gluten tidigt i livet.

Ziegler-studien fann att tidig introduktion av livsmedel som innehåller gluten (före 3 månaders ålder) var en riskfaktor för utvecklingen av typ 1-associerad autoimmunitet hos barn med genetiska anlag för typ 1-diabetes. En studie fann samma sak och att tidigt införande av gluten faktiskt ökade risken för typ 1-diabetes.

Norris-studien från 2003 fann att exponering för eventuella spannmål före 3 månaders ålder (och även efter 7 månader), ledde till en större risk att utveckla autoantikroppar hos genetiskt känsliga barn. Studien bekräftade att barn som ges spannmål vid 7 månaders ålder eller äldre, var mer benägna att få fler portioner av spannmål per dag under den första månaden av exponeringen jämfört med barnen som exponerades vid 3-månaders ålder.

Denna studie visade också att om spannmål infördes medan barnet fortfarande ammas var risken för autoimmunitet lägre. En nyligen publicerat dokument från samma författare bekräftade att ammades barnet vid tidpunkten för introduktion av vete, var det skyddande mot att senare utveckla typ 1-diabetes.
Wahlberg-studien från 2006 fann att en kombination av tidigt införande komjölksbaserad ersättning och sent införande av gluten ökade risken för autoimmunitet hos barn.

Laboratoriestudier
Djurstudier stöder den potentiella rollen av gluten som en faktor vid utveckling av typ 1 diabetes. En glutenfri kost hämmar dramatiskt diabetesutveckling hos djur visar försök, troligen då på grund av en minskad tarminflammation, minskad genomsläpplighet i tarmväggen (läckage) och att tarmfloran förbättras. En glutenfri kost ökar också volymen av betaceller och förbättrar glukostolerans hos möss med typ 2-diabetes visar en undersökning.

Glutenfri diet
Baserat på ovanstående forskning har forskare genomfört en randomiserad interventionsstudie för att avgöra om en fördröjning vid införandet av gluten skulle kunna förebygga typ 1-diabetes hos barn som ligger i den genetiska riskzonen för sjukdomen. De fann att först införa gluten vid 6 månaders ålder mot 12 månaders ålder var säkrare, men förändrade inte förutsättningarna och risken att utveckla typ 1 relaterade autoantikroppar, eller typ 1-diabetes efter 3-års ålder.

Efter att man följt barn under en längre period ända upp till 13 års ålder, fann Bayerlein-studien att man fortfarande inte kunde finna någon effekt av tidpunkten för introduktion av gluten för utvecklingen av typ 1-diabetes eller dess relaterade autoantikroppar. Inte heller amning under introduktionen av gluten gjorde någon skillnad.

Ett annat försök som syftade till att se om en glutenfri diet skulle påverka utvecklingen av typ 1-diabetes hos personer som redan var positiva för autoantikroppar. Glutenfri diet bjöds under 6 månader, och glutenhaltig under 6 månader. Att gluten togs bort eller återinfördes påverkade inte nivåerna av antikroppar. Emellertid förbättrades både insulinsvar och insulinresistens på en glutenfri kost, och förvärrades efter återinförandet av gluten.

En glutenfri diet kan därmed hjälpa till att bevara betacellfunktionen och insulinutsöndring hos personer med risk för typ 1-diabetes. En liknande studie använde en 12 månaders glutenfri kost och 12 månaders återinförande. De fann också att antikroppsnivåer inte påverkades av glutenfri diet eller efter ett återinförande av gluten.

Soja

Sojaproteiner har visats sig orsaka diabetes hos djur. En studie från Kina fann att spädbarn som fått sojabaserade modersmjölksersättning löpte dubbelt så stor risk för att utveckla typ 1-diabetes. Det konstaterades också att fler barn med typ 1 diabetes hade införts på fast föda före 3 månaders ålder än barn utan diabetes. Djurförsök visar att långtidsexponering för en sojabaserad kost orsakade höga blodsockernivåer hos vuxna råttor.

Födoämnesallergi och intolerans
Kan man således se det potentiella sambandet mellan typ 1-diabetes och vete/mejeri att orsakas av en allergi eller intolerans mot dessa livsmedel? Svaret är nog ja med tanke på de allt fler forskningsresultat som pekar i den riktningen...

Det verkar som att införa mat före 3 månaders ålder är problematiskt, kanske på grund av att tarmen fortfarande omogen (även ofullständigt immunförsvar) och inte hantera dessa livsmedel. Studier av Virtanen (2006 och 2011) fann att införandet av frukt, bär och rötter tidigt (cirka 3-4 månaders ålder) associerades med utvecklingen av typ 1-diabetes relaterad autoimmunitet hos genetiskt utsatta barn.

Även om alla studier inte ger konsekventa fynd, kan vi fortfarande använda dem som underlag för att avgöra hur man matar våra barn. Föräldrar kan vara försiktig införa vissa livsmedel, särskilt vete och komjölk. Om man väljer att bruka dem, så kanske man ska införa dem i små mängder, under amning och inte alltför tidigt i livet.

De som har en diagnostiserad Typ 1-diabetes och de som ligger i farozonen för att utveckla denna form av diabetes borde tjäna på att lägga om sin kost, fri från både gluten och mjölk...

Inlägget kommer att uppdateras i mån av tid....

Referenser till artikeln: (finns redan infällda i artikeltexten ovan)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10389843

tisdag 8 oktober 2013

Leversjukdomar - Celiaki och glutenintolerans

Glutenintolerans och levern. Oupptäckt celiaki - glutenintolerans - påverkar levern.

Vad är levern?

Levern är ett av de största och viktigaste organen i kroppen. Den lagrar vitaminer, sockerarter, fetter och andra näringsämnen från maten. Det bygger kemikalier som kroppen behöver för att hålla sig frisk, bryter ner skadliga ämnen som alkohol och andra giftiga kemikalier, och tar bort slaggprodukter från blodet. Celiaki är ofta förknippad med leverskada. Mer än hälften av alla med obehandlad celiaki har förhöjda levervärden vilket kan vara en varningsklocka.

I en omfattande översyn som offentliggjordes år 2007 i en upplaga av tidskriften Hepatology, fann författarna märkligt nog 400 procent ökning av celiaki hos 185 vuxna som genomgått lever-transplantation. Att ha en odiagnostiserad celiaki innebär en 8-faldigt ökad risk att dö av skrumplever. Även om det inte helt klarlagt, kan gluten skada levern genom två olika mekanismer: permeabilitet och toxicitet.

Permeabilitet (genomsläpplighet/läckage) – Hos en person med celiaki kommer ett intag av gluten att påverka tarmslemhinnan som utsätts för en onormal stress vilket gör den läckande. Denna ökning av intestinal permeabilitet tillåter stora molekyler från livsmedel som normalt utsöndras att istället läcka direkt in i blodomloppet. Väl i blodet, angriper immunsystemet dessa molekyler. Detta immunsvar är systemisk och kan även attackera levervävnaden, vilket leder till en uppsjö av reaktioner som främjar en leverskada.

Toxicitet (giftighet) - Gluten utgör en irritation i tarmslemhinnan vilket gör att gifter som normalt skulle utsöndras som avfall passerar in i kroppens blodförsörjningssystem. Detta lägger ytterligare en avgiftnings belastning på levern att försöka utföra. Enligt en publikation i maj år 2008 i Allergy and Immunology, så spänner en leverskada till följd av glutenintolerans över ett brett spektrum, men de former som oftast kan ses inkluderar kryptogen hepatit.

Kryptogenetisk, medicinsk term för något med okänd orsak, t.ex. kryptogen levercirros (skrumplever utan känd föregående leverpåverkan eller leversjukdom) samt autoimmun hepatit (kronisk leverinflammation av oklar genes som historisk karaktäriseras av interfashepatit, förekomst av leverrelaterade autoantikroppar och hypergammaglobulinemi). I sistnämnda fall kväver man ofta symtomen inom vården med kortisonbehandling utan att utreda vidare.

Inkompetens/okunskap/missbedömningar inom vården
Det är heller inte ovanligt att läkaren frågar patienten om dennes alkoholvanor vid avvikande leverprover/leverbesvär vilket många kan uppfatta som kränkande då de inte brukar alkohol. I många fall av leversjukdomar ligger en obehandlad celiaki i botten som orsak men leverbesvären klassas som kryptogena, eftersom leverns avvikelser upptäcks oftast innan en glutenintolerans påvisas.

Varför bör man även undersöka levern och eventuella problem kopplat till denna när man misstänker celiaki? Jo på grund av en uppenbar koppling mellan de två krämporna och att de med leversjukdom rekommenderas att absolut utredas vidare för celiaki.

Det märkliga är att trots den stora allmänhetens bristande kunskap om celiaki, diagnostiseras nu allt fler människor varje år. Allt eftersom det medicinska samfundet lär sig mer om hur långt celiaki egentligen slår, är dess association med leversjukdomar som bör får en större uppmärksamhet . Om du har celiaki eller en leversjukdom, bör man öka medvetenhet om hur dessa till synes väldigt olika tillstånd är sammanflätade vilket i längden kan leda till förbättringar i båda fallen.

Om celiaki

Ett tillstånd som skadar tunntarmen och hindrar absorption av föda. Celiaki är följderna en autoimmun reaktion på gluten, ett protein som finns i vete, råg, korn. Vid celiaki kan bara en liten mängd gluten orsaka ett immunsvar som skadar tarmslemhinnan. Havre däremot som innehåller avenin brukar fungera bra för dom flesta glutenintoleranta.

Tyvärr kan tarmskadan bara vara toppen av ett isberget av glutens återverkningar hos en känslig person. Vi ser i samhället en stadig ökning av:

• osteoporos

• defekter i tandemalj

• besvär i centrala och perifera nervsystemet

• pankreatiska sjukdomar

• intestinala blödningar

• störningar hos gallblåsa, lever och mjälte

• gynekologiska sjukdomar

Obehandlad celiaki har också kopplats till en ökad risk för vissa typer av cancer, särskilt intestinala lymfom. Tyvärr passerar ofta celiaki oupptäckt eftersom de vanligaste symtomen (buksmärta, trötthet, förstoppning och diarré) liknar en rad andra sjukdomar. En handfull företag försöker sig nu på att sälja matsmältningsenzymer som kan bidra till att bryta ner gluten, men en glutenfri kost är för närvarande den enda kända effektiva behandlingen för celiaki och riskerna med att chansa och sätta tillit till ett tillskott kan få förödande konsekvenser i längden.

Autoimmun hepatit är en inflammation i levern som uppstår när immunceller av misstag angriper leverns normala celler och tar dessa för skadliga inkräktare och attackerar dem. Kryptogen och autoimmun hepatit kan representeras i olika manifestationer av samma tillstånd hos dem med olika genetiskt betingad överkänslighet. Forskare har upptäckt att kryptogen hepatit är reversibel med en glutenfri diet, men dock brukar autoimmun hepatit ofta inte svara på kostförändringar.

Ändå hjälper en glutenfri diet för att minska tarminflammation och förbättra näringsupptaget.

Att inta en glutenfri kost är vanligtvis riktat mot personer med celiaki, men allt fler inom vården upplever att gluten påskyndar utvecklingen av leversjukdom hos vissa individer.

Vad är då en leversjukdom?

Termen leversjukdom gäller för många sjukdomar och störningar som orsakar levern att fungerar felaktigt eller sluta fungera. Onormala resultat av leverfunktionstester påvisar ofta leversjukdom.

Primär biliär cirros är en inflammation av gallgångarna i levern vilket resulterar i förträngning och obstruktion.

Orsaken till inflammerade gallgångarna i levern vid detta tillstånd är inte känd. Sjukdomen drabbar oftast medelålders kvinnor. Uppkomsten av symptom sker gradvis, med trötthet och kliande hud som det vanligaste första symtomet. Långvarig obstruktion av gallan tros leda till skrumplever. Sjukdomen kan vara associerad med autoimmuna sjukdomar. Symptomen kan inkludera: klåda, gulsot, förstorad lever, buksmärtor, fetthaltiga avlagringar under huden, gula fläckar på ögonlocket och gulaktig avföring.

Leversjukdom och celiaki

Det finns växande bevis för att många leverskador hos barn och vuxna kan vara relaterade till celiaki och glutenintolerans. De olika typerna av beskrivna leversjukdomar beskriven kan utgöra ett spektrum av samma sjukdom där individuella faktorer, såsom genetisk predisposition, tidig exponering och varaktigheten av exponering för gluten kan påverka reversibilitet hos leverskada.

Vid fristående undersökningar återfanns celiaki hos:

6,4% av patienter med autoimmun hepatit

5-10% av patienter med kroniskt onormala leverprover och ingen uppenbar orsak till leversjukdom.

6-8% av patienter med autoimmuna leversjukdomar

Forskning har visat en 3 % prevalens av primär biliär cirros hos personer med celiaki. I enstaka fall har celiaki också visat sig vara associerade med autoimmuna kolangit och primär skleroserande kolangit.

Behandling

Behandling med en glutenfri kost för patienter med både celiaki och leversjukdom kan leda till förebyggande av leversvikt även i allvarliga fall där levertransplantation övervägs.

Autoimmun hepatit är en inflammation i levern. En person med autoimmun hepatit har autoantikroppar som cirkulerar i blodet som orsakar immunsystemet att angripa levern. Autoimmun hepatit förekommer ibland hos anhöriga till personer med autoimmuna sjukdomar vilket tyder på en genetisk orsak. Denna sjukdom är vanligast hos unga flickor och kvinnor. Symptomen kan inkludera: mörk urin, aptitlöshet, trötthet, sjukdomskänsla, utspänd buk, generaliserad klåda, blek eller lerfärgad avföring, illamående och kräkningar.

Laboratoriefynd:

Leverskadan karaktäriseras biokemiskt av en hepatocellulär skada med dominerande transaminas-förhöjning. ALP är ofta normalt eller lätt förhöjt. De klassiskt avvikande laboratorieparametrarna vid AIH är kombinationen:

Mer än måttlig transaminasstegring

ANA (antinuclear antibody) positivitet

SMA (smooth muscle antibody) positivitet

Stegring av IgG

Diagnostik:

Hörnstenarna vid diagnostiken av AIH är:

Stegring av ASAT och ALAT, ofta >2-3 gånger normalvärdet

Hypergammaglobulinemi med IgG stegring 1,5 gånger normalvärdet

SMA och/eller ANA förekomst med titer på > 1/80

Histologiskt veriferad periportal och/eller periseptal inflammation (piecemeal necrosis) med tät lymfocytinfiltration

Andra leversjukdomar associerade med celiaki:

Isolerade hypertransaminaser med parenkymala skador som är reversibla vid en glutenfri kost (celiaki inducerad hepatit).

Reaktiv hepatit - Irritation i levern som ibland orsakar permanenta skador.

Autoimmuna leversjukdomar.

Autoimmun (skleroserande) kolangit - En inflammation i gallgångarna i levern utan en bestämd orsak.

Autoimmun hepatit: typ 1 och typ 2.

Primär biliär cirros.
(Vid alkoholinducerad precirrhos/cirrhos förekommer i vissa fall låga titrar av autoantikroppar som kan påminna om AIH. Vid alkoholleversjukdom brukar det dock förekomma en övervikt av ASAT och i regel är graden av transaminasstegring lägre vid alkoholleverskada än vid AIH).

Kronisk hepatit C-infektion/antiviral terapi.

Hemokromatos.

Fettlever - en rad förhållanden som drabbar människor som dricker lite eller ingen alkohol alls och orsakar en ansamling av överflödigt fett i leverceller.

Akut leversvikt - leversvikt är allvarlig försämring av leverfunktionen.

Kryptogen cirros - skrumplever grund oidentifierade orsaker och en vanlig orsak till lever-transplantation. Skrumplever är ett kroniskt problem som gör det svårt för levern att ta bort gifter från kroppen.

Regenerativ nodulär hyperplasi - en sällsynt sjukdom som ofta förknippas med bindväv, cancer i blod, benmärg och lymfkörtlar, eller droger, och är en orsak till icke-cirrotisk portal hypertension.

Levercellscancer - en primär levercancer.

torsdag 4 oktober 2012

Sköldkörtel - prover - T3 - T4 - TSH - Uppföljning - Celiaki - Glutenintolerans

Efter att sjukvården ställt diagnosen celiaki och när sedan en strikt glutenfri kost införts, är det av yttersta vikt att sköldkörteln och dess funktioner nu följs upp med jämna mellanrum för att kontrollera värden och eventuella avvikelser!

Många läkare tar lite för lätt på uppföljningsbiten och därför är det viktigt att framföra sina önskemål om provtagningar.

Inte heller har alla läkare kunskaperna att "tolka" nivåerna i "normalområdet" för proverna rätt utan litar till "referensvärdet" och stirrar sig blinda på detta. En duktig och kunnig läkare kan utläsa var i normalområdet provet hamnar - högt eller lågt, och hur TSH, T3 och T4 enskilt och tillsammans utvärderas.

Det finns fall där hypertyreos (överaktiv sköldkörtel) också upptäckts vid diagnosen celiaki, och efter diagnosen och när en glutenfri kost införts, så har tillståndet gått över till hypotyreos (underaktiv sköldkörtel), det finns även fall på en omvänd ordning.

En forskargrupp, som leds av Dr Peter Elfström vid Universitetssjukhuset Örebro, gav omdömen på svenska nationella patientjournaler för perioden år1963 till år 2003. Teamet jämförde andelen sköldkörtelsjukdomar för 14000 personer med celiaki mot 68000 kontrollpersoner som ej diagnostiserats för celiaki.

Resultaten visade att personer med celiaki diagnostiseras med hypotyreos mer än fyra gånger så ofta som icke-glutenallergiker, med hypertyreos mer än tre gånger så ofta som icke-glutenallergiker och med giftstruma mer än 3,6 gånger så ofta som icke-glutenallergiker. Dessutom fungerar relationen åt båda hållen: personer med etablerad hypotyreos, hypertyreos och tyreoidit uppvisar ofta celiaki.

Dessa resultat stod sig även efter uppgifterna justerades för potentiella förväxlingar, inklusive förekomsten av diabetes mellitus. Forskarna teoretisera att sambandet mellan celiaki och sköldkörtelsjukdom kan bero på olika genetiska eller immunologiska egenskaper.

Detta är bara den senaste i en rad studier som driver på vikten av tidig testning av misstänkta celiaki fall, eftersom tidig upptäckt och behandling med en glutenfri kost kraftigt minskar associerade komplikationer vid celiaki.

Eftersom autoimmuna sjukdomar kan gå hand i hand, och det finns en andel av Hashimotospatienter som också har celiaki och omvänt, de med celiaki löper en högre risk att få hypotyreos (förutom diabetes eller reumatoid artrit). Uppskattningar är att 10-14 % av med hypotyreos har celiaki, men siffran/mörkertalet kan vara högre. Det föreslås nu att göra kontroller för celiaki och upptäcka sjukdomen i tid och undvika gluten för att stoppa en autoimmun sjukdom att drabba sköldkörteln eller förhindra i tid att det utvecklas.

En annan viktig anledning att nämna celiaki i förhållande till sköldkörtelsjukdomar är: när du är underbehandlad på grund av att den insatta tyroxinmedicinen exempelvis Levaxin, etc, eller om du är odiagnostiserade på grund av läkarens övertro på TSH, kan detta faktiskt leda till att ditt immunförsvar äventyras, och som även kan leda till just de förhållanden som kan utlösa autoimmuna reaktioner, däribland muntorsk, vaginala infektioner eller candidiasis (svampöverväxt i tarmen). Dessa tre kan också utvecklas på grund av en binjureinsufficiens.

*Candida är också grunden till candida septicemia, som kan vara en livshotande systemisk infektion och är allvarlig variant av candidiasis. Kartläggning av candida kan ske med hjälp av avföring, saliv, blod eller urin.

söndag 17 juli 2011

Sköldkörtelsjukdom - Autoimmun sjukdom - Gravés - Giftstruma - Hashimotos. Gluten-celiaki

Ny studier visar att ett betydande antal patienter med autoimmun sköldkörtelsjukdom har också celiaki i botten , man fann också att autoantikroppar (dvs sköldkörtelantikroppar) försvann efter 3 till 6 månader på en glutenfri diet.

Celiaki eller glutenintolerans gör det svårt för kroppen att ordentligt ta upp näringsämnen från mat. Symtomen omfattar olika mag/tarmproblem, återkommande uppblåsthet och smärta, illamående, anemier, gas, stickningar domningar i ben, sår eller blåsor i munnen, smärtsamma hudutslag, håravfall, kramper, nässelutslag, muskelvärk, ledvärk, skelettpåverkan, luftvägspåverkan, sköldkörtelpåverkan, infertilitet, diarré, förstoppning med mera.

Vid obehandlad celiaki mer än fördubblas riskerna att utveckla olika cancerformer i matsmältningssystemet.

Forskarna fann vid undersökningen att övervägande delen som diagnostiserats för autoimmun tyreoidit också hade celiaki. Studien fann också att odiagnostiserad celiaki faktiskt kan vara en del av just den process som utlöser en underliggande autoimmun sjukdom. I sina slutsatser skrev de:

"-Vi tror att odiagnostiserad celiaki kan orsaka andra sjukdomar genom att slå mot några ännu okända immunologiska mekanismer, då det visar sig att patienter med obehandlad celiaki faktiskt producerar organ-specifika autoantikroppar..!"

Forskarna föreslår nu att patienter med autoimmun tyreoidit: "kan dra nytta av en screening för celiaki för att eliminera symptom och minska risken för att utveckla andra autoimmuna sjukdomar."

Detta är viktig ytterst viktig information för patienter som diagnostiserats för någon sköldkörtelsjukdom (t.ex. Hashimotos, Gravés sjukdom), som är oftast får höra att det inte finns någonting som kan göras för att minska antikroppsnivåer, eller för att förbättra den "autoimmuna" aspekten av deras sköldkörtelproblem, detta trots att det inrapporterats om effekterna av kost och näring på antikroppsnivåer, visar denna forskning vetenskapligt hur kost kan i själva verket har en ytterst viktig roll i autoimmuna reaktioner.

För att diagnostisera celiaki, kan läkaren ta ett blodprov för att mäta nivåerna av antikroppar mot gluten. Dessa antikroppar kallas antigliadin, antiendomysium och antireticulin. En preliminär diagnos av celiaki kan dock enkelt bekräftas av en helt glutenfri diet, eller i mer extrema fall, biopsi.

Tänk på att inget av dessa prover är 100 % tillförlitliga!

Alltså om du har celiaki, har du också en högre risk för att utveckla (autoimmuna) sköldkörtel-sjukdomar . Upp till 10 % av personer med celiaki har en autoimmun sköldkörtel sjukdom/påverkan. Vid glutenintolerans/celiaki visar sig ofta andra autoimmuna sjukdomar, framför allt typ 1-diabetes, reumatoid artrit och autoimmuna leversjukdomar, med mera.

Underlag och undersökningar pekar mer och mer på gluten som en bov i uppkomsten av sköldkörtelsjukdomar. Celiakipatienter som intar en strikt glutenfri kost kan kraftigt minska sina risker att utveckla en autoimmun sköldkörtelsjukdom.

Hos personer med en autoimmun sjukdom, angriper kroppens egna vita blodkroppar av ”misstag” kroppsegna organ eller andra typer av egen vävnad. De vita blodkropparna angriper slemhinnan i tunntarmen vid celiaki. Vid en autoimmun sköldkörtelsjukdom, angriper dom vita blodkropparna sköldkörteln, som är en körtel i halsen som styr kroppens ämnesomsättning.

Autoimmuna sköldkörtelsjukdomar påverkar sköldkörteln till att bli antingen överaktiv (Gravés sjukdom) eller underaktiv (Hashimotos sjukdom).

Vid Gravés sjukdom, så pumpar sköldkörteln ut för mycket av hormonerna tyroxin, kända som T4, och trijodtyronin, eller T3 så att energiförbrukningen i kroppen ökar. Detta kallas ofta hög ämnesomsättning eller hypertyreos. Graves´ sjukdom kallas även Basedows sjukdom. ”Giftstruma” är en äldre folklig benämning på Graves´ sjukdom.Kvinnor över 20 år har den högsta risken för detta tillstånd, men även män är i riskzonen. Utöver vanliga prover så som TSH, T3 och T4 bör även Anti-TPO och TRAK tas.

Symptom på överaktiv sköldkörtel är ökad hjärtverksamhet, viktnedgång, sömnsvårigheter, darrningar i händerna, irritabilitet, synnedsättning, viktminskning, värmekänslighet, torrt sprött hår, rödaktig hudton, hudbesvär, muskelsvaghet och i vissa fall även besvär från hälsenor (ömmande). Gravés sjukdom också kan utveckla utstående ögon och en märkbar struma. Tillståndet kan vara livshotande och fodrar läkarbehandling!

Vid Hashimotos sjukdom, producerar sköldkörteln för lite T3 och T4. Symptom vid låg sköldkörtel aktivitet är, trötthet, viktökning, svaghet, känslighet för kyla, värkande muskler och stela leder, förstoppning och svullnad i ansiktet. Återigen har kvinnor här en högre risk för sjukdom än män.

TSI övervakning (tyreoideastimulerande immunogloblulin) är särskilt viktig under graviditet, eftersom förhöjda nivåer, särskilt i tidig graviditet och under tredje trimestern, vilket annars är en riskfaktor för fetal eller neonatal tyreoideadysfunktion. Moderns TSD-antikroppar kan överföras till det ofödda barnet via moderkakan, vilket kan påverka och gör ett barn hypertyreoid i livmodern eller vid födseln. Forskning har visat att så många som 10 procent av gravida kvinnor med förhöjda TSI också faktiskt föder hypertyreoida barn.

Återigen visar sig spannmålet ha en viktig roll i uppkomsten av moderna sjukdomar.

Referenser:
http://www.skoldkortel.se/?page_id=75
Celiac disease in North Italian patients with autoimmune thyroid diseases
Prospective screening for coeliac disease in patients with Graves
Prevalence and early diagnosis of coeliac disease in autoimmune thyroid disorders
Screening for celiac disease can be justified in high-risk groups
The Impact of Thyroid Autoimmunity on Thyroid Function in 12-year-old Children With Celiac Disease
Hypothyroidism might be related to breast cancer in post-menopausal women
Managing Hashimoto's Thyroiditis Through Personalized Care: A Case Report
Vitamin D Treatment in Patients with Hashimoto's Thyroiditis may Decrease the Development of Hypothyroidism
The effect of iodine restriction on thyroid function in patients with hypothyroidism due to Hashimoto's thyroiditis

måndag 25 april 2011

Endometrios - Glutenintolerans - Celiaki - Autoimmuna sjukdomar

Endometrios (från endo , "inne", och metra , " livmoder") är en gynekologisk sjukdom där livmoderslemhinneliknande celler verkar och frodas i områden utanför livmodern, oftast på äggstockarna.

Förekomsten av livmodervävnad utanför livmodern rapporterades för första gången för ca 300 år sedan år 1696 av Sabiard. Efter sekelskiftet, och särskilt på 1920-talet har det uppdagats att livmodervävnad utanför livmodern är ansvarig för smärtsamma menstruationer, bäckensmärta, smärta vid samlag och infertilitet.

En sjukdomshistoria och en fysisk undersökning kan i många fall leda till misstanke om endometrios. Kirurgi är det enda sättet för att korrekt diagnostisera endometrios genom laparoskopi eller andra typer av operationer med biopsi. Diagnosen baseras på karakteristiska utseende av sjukdomen, och kan bekräftas av en biopsi.

Teori börjar nu komma i dagen att endometrios är en autoimmun sjukdom och det kan kopplas till ett nedsatt immunförsvar pga. matintolerans.

Att man återfinner överkänslighet mot t.ex vete och mejeriprodukter hos personer med endometrios är inte ovanligt och att man även i många fall funnit en obehandlad glutenintolerans/celiaki i botten.

Symptom som förekommer är påfallande lika symptomen som uppträder vid glutenintolerans/celiaki:

Förstoppning
Kronisk trötthet
Tunga eller långa okontrollerbara menstruationer
Gastrointestinala problem, bland annat diarré, uppkördhet och smärtsam defekation
Extrem smärta i ben och lår
Ryggsmärta
Smärta vid samlag
Smärta från sammanväxningar som kan binda en äggstock på sidan av bäcken väggen, eller de kan sträcka sig mellan urinblåsan och tarmen, livmoder, etc.
Extrem smärta med eller utan närvaro av menstruation
Pms
Små febertoppar
Huvudvärk
Depression
Hypoglykemi (lågt blodsocker)
Ångest
Endometrios har även kopplats till sköldkörtelrubbningar och dessa sköldkörtelrubbningar/påverkan ser man ofta vid glutenintolerans/celiaki.

Komplikationer av endometrios är:

Intern ärrbildning
Sammanväxningar
Cystor i bäcken
Chokladcystor i äggstockarna
Brustna cystor
Blockerad tarm / tarmobstruktion

Dessutom diagnostiseras ofta kvinnor med endometrios ofta för gastrointestinala symptom som efterliknar Irritable bowel syndrom (IBS), som orsakas av glutenintolerans/celiaki.

Det finns nu ett större intresse i västvärlden att mer ingående studera förhållandet mellan endometrios och kopplingarna till autoimmuna sjukdomar, allergiska reaktioner, med mera. En märklig och intressant iakttagelse är att risken för att utveckla endometrios är lägre hos rökare.

En systematisk genomgång under år 2010 på alla föreslagna biomarkörer för endometrios i serum, plasma och urin kom till slutsatsen att ingen av dessa kan användas med tillfredsställande resultat för att påvisa endometrios.

Den biomarkör som har använts som klinisk praxis under de senaste 20 åren (CA-125) har inte heller visat sig vara tillförlitlig i detta fall.

Fall finns rapporterade där man märker en tydlig förbättring vid strikt uteslutande av glutenhaltigt spannmål och då även samtidigt uteslutandet av mejeriprodukter i alla former. Att ta bort mjölk-produkter ger ytterligare fördelar för kroppen, då laktos (mjölksocker) hämmar upptaget av vissa mineraler, t.ex. magnesium.

Not** I dom områden i världen där man inte brukar spannmål som vete, korn, råg, havre samt komjölksprodukter finns knappt inga fall alls av endometrios rapporterade eller dokumenterade**

Ytterligare viktiga rekommendationer finner du nedan:

Eliminera mejeriprodukter helt under flera månader. Läs etiketterna noga och undvik alla livsmedel som innehåller vassle, kasein och komjölk eller mjölkprotein, på grund av östrogena hormoner de kan innehålla, (komjölken innehåller flera hormoner med negativ inverkan på vissa)
Ät bara hormonfritt kött för att undvika ytterligare exponering för östrogen.
Undvik under tiden rött kött.
Undvik sojaprodukter om du inte har ätit dem regelbundet, dom är "milt" östrogena.