Människan har levt i ett jordbrukssamhälle i 1000-tals år och
innan dess som jägare och samlare. Det spannmål vi idag äter är helt olikt det
som brukades på te.x. Jesu tid. Den moderna modifieringen av spannmålet för högre
avkastning och förändringen av dess kromosomtal till ett högre har i botten gjort vetet allt
mer olämpligt som föda.
En receptor i tunntarmen är ”vägen in” i kroppen för gluten
och som kan sätta igång ett antal sjukliga reaktioner i vårt immunförsvaret.
Den kemiska bakgrunden till hur gliadinets kontakt med slemhinnan i tunntarmen, i sin tur leder till skador på "barriären" i tunntarmsväggen är genom receptorn
som kallas CXCR3.
Denna port för passage genom tarmslemhinnan är inte bara av
betydelse för forskningen runt autoimmuna sjukdomar utan också för hur man kan
utveckla behandlingar i framtiden.
Vid celiaki finns tre huvudfaktorer
1. Den genetiska faktorn, man har redan identifierat ett antal gener som
förefaller vanliga hos celiakipatienter men inga av dessa gener finns dock hos
alla patienterna.
2. Den andra faktorn är att det finns något i miljön som
leder till den autoimmuna reaktionen. Vad i miljön som utlöser en reaktion är
ofta okänt vid autoimmuna sjukdomar, men i fråga om celiaki är gluten ett väletablerat
faktum.
3. Den tredje faktorn är en ”läckande tarm” där barriären i
tunntarmens slemhinna blir genomsläpplig och tillåter antigener att passera igenom
och i fallet runt celiaki är det gluten.
Gliadin är den komponent i gluten som orsakar problemen och binder
till CXCR3 receptorn. Då CXCR3 och gliadin träffar på varandra, frisätts ett äggviteämne som ”öppnar
upp” tunntarmsbarriären och gör den mera genomsläpplig.
Detta protein kallas
zonulin. Misstankar finns att samma process kanske förekommer hos personer med
diabetes typ 1 och vid MS. En process i vilken tunntarmen är ”porten” genom
vilken de sjukdomsframkallande antigenerna kommer in i kroppen.
En framtida nyckel är kanske att kunna hindra frigörandet och
aktiveringen av zonulin och därmed autoimmuna förlopp.
Spännande. Förhoppningsvis kan forskningen få ny fart av dessa rön, på så vis kanske det går att bota lidandet !
SvaraRadera